Aftonbladet – 14 oktober 1874, sida 3

henne. Mary visste intet om de hemlig: förhoppningar, den oro, den sällbet och d sorger, som numera bemäktigat sig de hjerta, hvilket dittills alltid varit öppet för henne; och på detta sätt slocknade förtro ligheten dem emellan. Cyril kunde ej tala med Mary om Miriam, ogh -ehurn hanskrel regelbundet och, i hvad som rörde affärer och det dagliga lifvet, öppet nog, var det som om brefven hade saknat lif, Hennes svar gjorde honom nöje men han längtade leko efter dem; han läste dem med intresse, men endast en gång, och aldrig väckte de numera hos honom angenäma hågkomster af aftonvandringar, långa samtal vid skymningsbrasan, kärleksfulla blickar och ord. Dessa bref hade Hl häller numera en egen åda i Cyrils chiffönlerklaft; den var helNM Fe Ngn He kik dl0, violdoftande små biljetter, högre skattade än alla andra jorliska egodelar, fade än alla avdra j Vänskapen, om än aldrig så varm, krymver till säinmans eller dör för kärlekens allkt... Ve dem, hvilkas ögon öppnas för sent! Var Cyril klandervgas Var han fejk ned atseende på det förfintja eller det närvarande? Var det hans fel, att Mary. tog kugga för verklighet, skämt för allvar, da vn tomma orden af en fantasimenniska för en kärlek, job och varaktig som våpneg egen? Mary väntade och hoppades; hon visste j att den sällhet, för hvilken hon på sina knän morgon och afton så ödmjukt tackade ud, hade försvunnit från hennes lif. TJIUGOTREDIE KAPITLET, Winifred Var nu äter uppe, Hon hade pelat rolen af patient så länge som möjligt, y af naturen likgiltig, utan intresse för