Aftonbladet – 14 oktober 1874, sida 3

verkat, var han dock en ung man och dertill en Thornton, hvilket vill säga så mycket som att han hade en häftig och lidelsefull karakter. Hans kall hade nu en medtäflare; bjertat var ej längre ense med förståndet, hvartdera hade sitt skilda lif, sitt särskilda syfte. Olyckligtvis egde Cyril derjämte ett svärmiskt och öfverspändt lynne; derför blef det honom äfven omöjligt att älska så sansadt och förståndigt, som man i våra dagar fordrar. Ehuru en talangfull ung man i sitt fagk, var Cyril Thornton obestridligen efter den tid, hvarunder han lefde, nämligen det nittonde århundradet. För honom var Miriam pe rätt och slätt den vackra flickan med in tanis vackra förmögenhet i perspektiv och således ett ganska godt arti. Hon var medelpunkten för hans drömmar, målet för 2ns ärelyatnad, en lefvande, honom stänligt ättöljande vision, från önom mest af. lägsnad den var vepklig, honom när nast såsom fantagibild, fn Palt vid hans sida under bang långa timmar 25 dinnt he. rundande; hon böjde sig öfver hans axel, jä haj arhetade, hon skänkte honom ingif: velser, hon fajt vid häng hufvnägärd. Al drig kände han sig vara ensam, ty hon uppfylde hvärje tanke, hvarje förhöppvitig, hvarje fen ja, hela hans själ med lif; aldrig hade ham varit så I cklig och aldrig på samma gång så Yomodig. ij Cyrils känslor för Mary hade förändrats. Hittills hade hon för honom haft samma betydelse, som don fjärran varande systern har för den bemsjuka skolgossen — detta och kanske något mera dertill. Mary hade varit hang vänlnga, bans rådgifverska och framför alt hans förtrogna; hon var detnu icke längre. Om denna nya känsla, så djup och öfverväldigande, talade han aldrig med