Det pressförtryck, som rådde under det andra kejsardömets dagar, var, och med rätta, ett ständigt återkoramande tema för den orleanistiska oppositionen ilagstiftande församlingen. Detta partis koryföer, samma personer, hvilka så käckt redo spärr mot den napoleoniska pressregimen, sitta nu vid makten i Frankrike och dock har pressen aldrig under någon föregående tid lidit under ett värre örtryck eller varit utsatt för ett större godtycke. Det kelriga systemet hade ätminstone ya varningar och det ropade: 8e upp! innan det slog till. De nuvarande makthafvarne gå till väga på ett lömskare sätt, Utan något slags varning, ofta flere veckor efter det den misshagliga Sr varit synlig, utfärdas plötsligen ati dekret, genom hvilket vederbörahde tidning för längre eller kortare tid förbjudes att säljas på offentliga platser och på gatorna eMer hvarigenom den för flere ollar färre månader suspenderas, Detta skräckvälde, baseradt på grundsatsen att undergräfva den fria pressen genom att anfalla den i dess materiella intressen, utöfvas under hägnet af det eviga belägringstillstånd, som trycker halfva Erankrike, och tillämpas, vi behöfva knappast säga det, hufvudsakligen mot de republikanska tiäningarna, Fegeriagens senaste våldsbragd i Geta hänseende var hennes den 3 dennes utfär ade dekret, hvarigenom all Törsäljning på offentliga platser af de båda Paristidningarna Siecle och XIX Sidcle förbjöds. Den först nämnda tidningens brott bestod deruti, a4t äen för klarade, att man känäs vämjelse, då man shg det sätt bvarpå den orlöanistiska regeringen, alt efter som nödvändigheton for! drade det, än smekte, än tyranarserade bonapartismen, XIX. Site åter fäldeg derför, att den med anledning af Thiers tal i Vi