Aftonbladet – 14 oktober 1874, sida 2

elsen framställa sig sEsom den der uppsjort ofvanstående vilseledande beräkningar. Har han åter, såsom vi förmoda, upplyst styrelsen om förhållandet, så framstår styelsens beteende att uppenbarligen vilja vilseleda järnvägsbolaget och stadsfullmäkige i en sådan dager, att vi öfverlemna it hvar och en att deråt gifva passande attryck, Att det icke just ger föreställving om någon synnerlig förkärlek för rent spel, derom torde man dock lätteligen kuna komma öfver ens, och likaså derom, att stt faktum sådant som det anförda manar till yttersta varsamhet, då man inlåter sig transaktioner med dem, som dermed hatt befattning. Vi tro också, att tillvaron af sådana beräkningar i ett fall gör det till en vafvislig nödvändighet, att beräkningarna i sin helhet underkastas en grundlig pröfning, innan något aftal på dem bygges. Men äfven om och när stadsfullmäktige skaffat sig visshet angående kostnadsberäkringarna för de anläggningar och arbeten, om hvilka nu är fråga, och således fått en ast utgångspunkt, för att bedöma, när boaget finnes vara i besittnivg af de medel, som erfordras för verkets utförande, så föreer sig dock lika oafvigcligt behofvet af en innan garanti, om hvilken utskottet lika itet bekymrat sig, nämligen en garanti för utt bolaget icke inlåter sig i nya äfventyrigheter i form af utsträckningar, förbättringar eller på annat sätt, hvarigenom det zapital, som nu beräknas vara till fyllest för anläggningen, varder otillräckligt och bolaget Äter stannar i stöpet, på samma sätt som nu, och staden finner sig försatti nödvändighet — på samma sätt som nu — att ;öra nya tillskott, på det att de förra upp: ffringarna ej skola vara alldeles gagnlöst bortkastade. Det bör väl ihågkommas, att len förlägenhet, i hvilken bolaget nu befinner sig, endast till en del härflyter af stegrade pris A materialier och arbete, under det att len till en annan och väsentlig del härrörer från det hufvudlösa och lättsinniga sätt, på hvilket bolagsstyrelsen cch bolaget genom itsträckningar och förbättringar vidgat företaget långt utöfver de först utstakade gränserna, under det bolaget saknade medel att genomföra ens det första mera begränsade programmet. Vill man nu lemna det vidsade företagets genomförande i samma händer som förut, bör man åtminstone försäkra sig om, att de styrande — eller riktigare len styrande — må förhindras från att kasta sig in inya äfventyrligheter af samma beskaffenhet som de föregående, och detta kan endast ske derigenom, att, innan stadsullmäktige fatta sitt beslut i ämnet, verkigt fullständig och detaljerad plan för hela jöretaget är framlagd, och att det göres till uttryckligt förbehåll, att det är denna plan och ingen annan, till hvars utförande man vill medverka, och att ingen förändring af len samma, ledande till ökade utgifter, de må nu kallas ntsträckningar, förbättringar ller hvad som hälst, må få företagas, itan att Stockholms kommun dertill gifvit sitt bifall, och detta icke genom ett ombud i bolagsstyrelsen, icke :ens ge nom drätselnämnd eller beredningsutskott, utan genom sjelfva kommunalrepresentationen. Det kan i annat fall antagas, ur psykologiska grunder, såsom fullkomligt visst, att man hade att om ett par år öfvervara uppförandet af en ny aktaf samma spektakel, som det man nu bevittnar. Vi ha just i dessa dagar hört omtalas en splitter ny riktning, i hvilken man vill utvidga det ruinerade bolagets verksamhet. Det lärer nämligen vara fråga om ett aftal derom, att här i fråga varande bolag skulle åtaga sig trafikerandet af banorna Sala—Tillberga och Engelsberg—Kärrgrufvan, ett aftal varigenom för bolaget naturligtvis uppstår oehof af ökad rörlig materiel och följaktlisen af större anläggningskapital. När sålant ifrågasättes nu, under den förtviflade inansiella ställning i hvilken bolaget befinner sig, hvad kunde man icke då vänta, om staden, genom en utan betryggande garantier besluten aktieteckning gåfve en ny utsångspunkt för vigilansen och extravasansen ? , Af högsta vigt är också, att tillförlitlig garanti vinnes, att den nya aktieteckning ä 112 million, som bolaget skulle åtaga sig anskaffa, blefve en verklig och icke en fiktiv, en sådan t. ex, som gjordes af leverantörer af materiel, under förutsättning att de finge taga godtgörelse för de på aktierna inbetalda beloppen genom betingadt öfverpris på till banan såld materiel eller andra effekter. Vi omtalade i vår artikel den 17 Sept. en railsaffär med hrr Tiden, Nordenfelt C:o, i hvilken ett parti aktier i här ifrågavarande bolag gingo i liqvid. Fill vår förundran har ingen förklaring afhörts på det märkvärdiga förhållande, som häri måtte ligga fördoldt, och intet svar har lemnats på det sig sjelft framställande spörsmålet: hvem egde dessa aktier, som bolaget kunde lemna i liqvid, eller huru hade bolaget kommit i besittning af dem? Förhållandet, oförklaradt såsom det är, manar likväl stadsstyrelsen att se upp med detta bolag och att pröfva beskaffenheten, såvidt möjligt är, af den aktieteckning, som kunde komma att presteras, i fall stadsfullmäktige beslöte att inlåta sig vidare med bolaget. Vi hade haft för afsigt att, innan vi slutade, i någon mån söka godtgöra hvad beredningsutskottet försummat, i det vi ville medelst framlåggande af några siffror gifva stadsfullmäktige åtminstone någon föreställning rörande omfattningen af den affär, på hvilken man vill att kommunen skall inläta sig, men då vår uppsats redan vuxit till oetydligt omfång, nödgas vi låta dermed unstå till morgondagen, Det pressförtryck, som rådde under det ndra kejsardömets dagar, var, och med rätta, ett ständigt återkommande tema för len orleanistiska oppositionen ilagstiftande örsamlingen. Detta partis koryföer, samma versoner. hvilka så käckt redo svärr mot