Aftonbladet – 12 oktober 1874, sida 3

I Då aniogs först, att den qvinliga, Iick bränvinsförbrukande, befolkningen utgjord: hälften af hela folkmängden, och vidare att af den andra hälften (den manliga) e tredjedel förtärde bränvin dagligen. An vändes nu samma beräkningsgrund och an tagei, att folkmängden nu utgör 4!4 mill:r så skulle den del af befolkningen, som an ses dagligen förbruka bränvin, utgöra rundt tal 708,000 personer. Antages nu, at af den under hvarje period befintliga brän vinstillgång 2 mill:r kannor reserveras elle bilda ett förlag, till förbrukning under bör jan af den nya perioden, så skulle på hvarji manlig person, gom dagligen förtärde brän via, komma under perioden 1871—72 20! kanor, under perioden 1872—73 22 k:r oci under perioden 1873—74 27 kannor. Göre häremot den anmärkningen, att antalet per soner, som beräknats förtära bränvin, äl för stort relativt till folkmängden i dess bel het, så följer deraf, att en ändå större för I brukning af bränvin skulle komma på hvarje i person. Säges åter, att de bränvinsförbru i kandes antal är större, än här vfvan beräk nats, så mäste i beräkningen upptagas äf -I ven de manliga personer, hvilka tillhör: riden åldersklass, inom hvilken bränvinsför ltärandet bör vara ett undantag, icke regel J och detta skulle då vitna om ett i alla afzeen Iden aärdeles bedröfligt förhållande. Men hvar och en, som eger kännedom on Iden stora manliga arbetsklassens lefnadssätt, har sig väl bekant, att ibland den fin fnes ett ofantligt stort antal personer, dels .1 städerna, dels vid järnvägs och andr arbeten sysselsatta, hvilka lefva för dagen och hvilka förbruka bränvin till en fruk tansvärd mängd. Det är ibland dessa, som superiet framstår i sin ohyggligaste skop nad. Man kan icke förneka, att deras su peri tillväxt med de ökade arbetslönerna Joch obestridligt är, att en ganska betydlig del af deras dagsförtjenst användes til T bränvin. En vid bränvin vand arbetare kan utar att varda öfverlastad förtära 24 kanna dag ligen, och han förbrukar då årligen 91! I kannor. Man kan gerna utjämna summan till 100 k:r, och flertalet af dem, som förtära I detta qvantum, anses ändå icke af sina kam. rater som storsupare. Fastän börspriset å bränvin nu är 1: 71 å 1: 66, gäller det på krogarne i hufvudstaden, supvis försåldt, 4 kronor pr kanna: det är således en krona om dagen, som personer af den ofvan antydda kategorien slösa bort af sin arbetslön för tillfredsställandet af sitt bränvinsbegär, I de trakter, der större arbeten utföras och bränvinsförbrukningen är efantlig, beror bränvinspriset väsentligen på konkurrensen mellan säljarne, men äfven i dessa trakter använda arbetarne en ganska dryg del af sin förtjevst till bränvin. En ganska dryg del af dessa till många tusende uppgående arbetare befinna sig, när arbetet slutats för året, trots den rikliga förtjensten snart åter medellösa och, hvad beklagligast är, derjämte i moraliskt afseende försämrade. Men är det då omöjligt att hämma det omåttliga bränvinsförtärandet? Visst icke, En ganska verksam åtgärd står till buds deri, att bränvinet fördyras. Detvar denna Etgärd, som vidtogs i sammanhang med husbehofsbränningens afskaffande. Den medförde under flere år önskad verkan; superiet upphörde visserligen icke helt och hället. men det aftog högst betydligt; men så inträffade de goda åren, de många arbetsföretagen uppstodo och med dem följde de höga arbetslönerna, hvilka bareda medel till stegrad bränvinsförbrukning. Det kan ej dröja länge, förr än alla skola erkänna, att bränvinet måste göras dyrare, på det att konsumtionen derigenom skall minskas. Om tillverkningsskatten å bränvin höjes — och den kan utan alla betänkligheter höjas gan ska betydligt — skola icke bränvinsbrännarne deröfver föra någon klagan, så vida införseltullen å bränvin höjes i samma proportion. Landtbruket är nu mera icke i något hänseende i behof af bränvinsbränningen såsom binäring. Förr var förhål landet annorlunda, men sedan alla våra spanmålsproducerande landskap blifvit försedda med järnvägar, kan ej längre sägas att spanmålen måste förvandlas i bränvin, emedan det är mera afsättligt och lättare transportabelt längre vägar. Den åtgärd, som statsmakterna böra vidtaga för att motverka det tilltagande superiet, ligger nära till hands. Men kommanerna kunna äfven och lika kraftigt stäfja superiet, emedan de nu fått fria händer att ordna bränvivsförsäljningen och göra den till en kommunalangelägenhet. I detta afseende står Göteborg främst: der är den stora reformen på ett förtjenstfullt sätt re dan för flere år sedan införd och fortsättes ihärdigt och konseqvent. De principer, hvarpå bränvinsförsäljningen i Göteborg ordnats, äro så riktiga och så praktiska, att de kunna i alla städer tillämpas. På landsbygden är det icke häller nu mera svårt att väl ordna bränvinsförsäljningen, så vida : kommunerna inse nödvändigheten af att mot; verka superiet. ; j f tt RER Men då vi med synnerlig tillfredsställelse framhållit, huru väl och framgångsrikt Göteborg redan lyckats ordna sitt bränvinsväsende, är det med en känsla af obe; hag, som vi nödgas uttala, att brämvinsför! säljningen i hufvudstader är illa ordnad, !! så illa att superiat derigenom i hög grad j befrämjas, utan att ens såsom vederlag derför stadskassan skördar en rik inkomst af bränvinsförsäljningen, Man fordrar må f ända, att dessa påståenden skola bevisas. )Vi skola då endast anföra några M.jj emtade ur officiella uppgifter. sators dl Under försäljninggåre? Stockholm antalet. gaf 34 (i Götehor sv minuthandelsrättigheter E 391 0 svt 35), utskänkningsrättigheter ; (1 Göteborg 68), tillfälliga utskänkningsrättigheter 75 (i Göteborg 8) — summa 430 ; (i Göteborg 111). Man skall måhända invända: denna olikhet betingas af de båda städernas folkmängd: Stockholms utgjorde L43,700, Göteborgs 59,300. Då borde na-. burligsvis — under förutsättning att af den: större folkmängden förbrukas mera bränvin in af den mindre, bränvinsförsäljningsafsiften i Stockholm uppgå till ett ganska etydligt högre belopp än i Göteborg; men å är ieke förhållandet. Den utgjorde i Stockholm 389,937 kronor, i Göteborg ;61,966 kr. Nå väl — anmärkes — då har u i hufvodstaden erlagts nära 28,000 kronor nera än i Göteborg? Visserligen, men lenna tillökning står alls icke i ett rätt örhållande till folkmängden. Tages denlt ill beräkpingsgrund, så borde, då i staden ned 59,300 innevånare erlagts i rundt tal, ;62,000 kronor, i staden med 143,700 nnevånare hafva erlagts 863,600 krowor,. Då i Göteborg på hvarje innerånare komma 6 kronor och 10 ören af örsäljningsafgiften der, så faller på hvarje nnevånare i Stockholm af samma afgift ndast 2 kronor 71 öre, Anledningen ill denna olikhet är icke, att i Gäöte-lX org kanntalet beskattadt bränvin är större? n i Stockholm — förhållandet är omvänadt ht At mA RR 0 smm sa på