Aftonbladet – 12 oktober 1874, sida 3

den grupp af närvarande personer, på hvil: ka hennes blick stelt stirrade, brände sig in i hennes hjerna som lefvande bilder af eld. Mrs Leighs tysta, välljudande röst träffade hennes öra som ett skärande missljud, och nästa ögonblick, just då hon såg mrs Leigh åter vända sig mot henne, föll hon tungt framåt och slog sitt hufvud mot den hvassa kanten på pianot. Då alla, helt förskräckta, skyndade fram, janne de henne sanslös och blödande, med ina händer ännu tryckta mot hjertat och Svt uttryck af outsägligt lidande i sitt ansigte. Är hon död? Ö, doktor, är hon död? skrek mrs Leigh, bestört och uppskakad. Också kunde knappt en död se merahemsk ut, än Caroline i detta ögonblick. Hon har svimmat, svarade doktor Cameron lugnt. Mrs Leigh darrade, Miriam grät; det var något i detta stilla, dödsbleka ansigte, med det blödande såret vid tinningen, som upprörde dem båda, James Cameron upplytte den unga flickan och bar henne på sina armar till fönstret, som han öppnade; derefter baddade han hennes tinningar, fuktade hennes läppar och gned hennes -kalla händer, Svimningen räckte omellertid så länge, att älven läkarön slutligen blef orolig, och med en känsla af uppriktig belåtenhet såg han, huru en darrning, tecknet till återvändande medvetande, genombäfvade den till utseendet lit. lösa estalten. Han var ensam med Caroline. Underåtskilliga förevändningar hade han lyckats aflägsna både Miriam och hennes tant, hvilkas besinningslösa förskräckelse och klagan, besvärade läkaren, här