Aftonbladet – 12 oktober 1874, sida 3

Han satt bredvid soffan, höll den känslo lösa, kalla handen i sin och iakttog verkan af de medel, han föreskrifvit, föga anande i detta ögonblick det samband, som fans mellan hans och hennes öden, och att de färglösa läppar, som nu helt matt rörde sig vid det åtetvändande lifvet, voro de samma, som fjortonår förut, då han knäföll för den man han angifvit, hade uttalat förbannelsen öfver honom. Caroline återvann blott långsamt sansen, Hennes första intzyck, då det öfverretade sinnet kämpade för att åter komma till medvetande, var en vild fantasi, att blod regnade ned från taket på hennes ansigte, hals Joch bröst. Genom detta gräsliga töcken såg hon alt mer tydligt en jättelik skepnad med onaturligt lysande ögon, hvilka brände ända igenom henne och genom sin ma; uetiska kraft tycktes ega makt ait draga henne tillbaka till lifvet. Derefter kom er känsla af häftigt, kroppsligt lidan2g, en jättehand grep om hennes hand!gå som ett Järnband, krossade, marterade den; blodet I kom ej längrei droppar, det svallade omkring henne till ett brusande khaf, i bvars gräsliga gjäp hon drogs ned af der järnhärda handen kring henpaa arm, Mrs Leighs vöst bröt förtrollningen. Hur är det med henne nu, doktor ? Bättre, men det gär längsamt,a Läkaren följde med iatnesse, blandadt med förvåning, de underliga, skiftande uttryck, hvilka drögö som skyar öfver patientens ansigte, under dotta återvändande till madvetande från ett sanslöst tillstånd, Caroline Drugh uppslog sina ögon och reste sig till hälften. Doktor Cameron böjde sig fram; hans hand hvilade lätt på jnones handled och han betraktade henne uppmärksamt; deras blickar möttes, och alt