Aftonbladet – 10 oktober 1874, sida 3

— —— — X——— —— —— X202 X X Htfthtt Icke jur endast för os sjelfva, Btminstone helt och hållet; andya menniskor Kg pch ner vin batolnär Fr z Hör då då m or hårdnar hbjertat genom rikedom; hos andra blir döt ganom ör samma väl villigt och godt. Sist nämnda infytande skulle rikedomen haft på Caroline. Om hon deremot blifvit lemnad alldeles Etap tillgångar allan barpsnde ån ge stränghingar för fin ptkomgt, fkalie hon tvungits att ändar öch Tärpdhel n tille jort heppio godt, sknll6 ryckt henne ur t mörker, som hvilade fungt öfver hennes själ. Rikt begåfvad, viljestark, ljdelsenå sknlle hon kanske blifvit ryktbar som konstnärinns. SA donation på krotaga pund beröfvade hennes tif hvatje ånraru gare syftemål, förteg nödvändigheten för henne att anstränga ajg och — bisf hennex undergång, Det var härpå, Caroline Drugh tänkte, då hon satt vid kaminen timme efter timme, med ansigtet gömdt i sina händer. fteg för steg framstod i denna stund hennes tillryggalagda lefnad från barndomen och till detta ögonblick, då hon ännu var en ung qvinna, i besittning af ovanliga talanger och enligt somligas tycke af en ovanlig skönhet. Men hvad glädje hade hon af sina rika naturgåfvor, sin skönhet, sin ungnn ? Gjorde hon sig måhända äfven denna råga? Klockan i förstugan slog timmarna, en efter annan; elden i kaminen brann utoch en isande kyla spred sig i rummet, Ljusen flammade upp, slocknade sedan, och djupt org herskade, men hon rörde sig ännu icke. Slutligen, då den gråbleka dagningen smög sig in genom de nedfälda gardinern: vaknade Caroling till en oklar känsla