Aftonbladet – 9 oktober 1874, sida 3

vinna klarhet rörande den hemska och hemlighetsfulla tilldragelsen. I tysthet och med en hemlighetsfullhet samt orubblig ihärdighet, som skulle gjort heder åt en inqvisitor, fortsatte han sina forskningar. Ej för ett ögonblick vacklade han i sin föresats att uppspåra mördaren ochrädda den oskyldige. Hans bemödanden hade framgång. Men hur stor blef icke hans själsåvgest vid den fasansfulla upptäckt, som han kom att göra, ej gradvis och längsamt, såsom man steg för steg kommer till klarhet om en dunkel misstanke, utan med ens, såsom en förkrossande öfvertygelee, en visshet, mot hvilken ej gafs någon vädjan, Hur våldsam inom den unge mannens bröst striden blef mellan rätt och orätt, mellan ä ena sidan rättvisans gudomliga lag och ä den andra alla de starkaste och djupaste känslor i ett menskligt hjerta — medlidande, kärlek, tacksambet, samvetsförebräelser — det vet endast Gud. Han ensam känner, hvad som tilldrog sig mellsn anklagaren och den anklagade; men efter ett samtal dem emellan väckte den sistnämndes förskräckelse och förtviflan först uppmärksamhet, sedan misstankar. Doktor Westhorpe togs i fängsligt förvar, och den, gom han kallade son, blef tvungen att vitna emot honom. Det öfriga veta vi: mördaren dömdes till döden, och hans angifvare blef allmänt hårdt bedömd och afskydd. Endast tvänne förstodo och beklagade honom: den oskyldige, som han rättfärdigat, och den brottslige, som han afslöjat. James Cameron knäföll för sin välgörares fötter och emottog hans förlåtelse, han knäföll för gamle Simmons och emottog. hans välsignelse. Och den gamle mannen, hvars syn nu mera var gan