Aftonbladet – 9 oktober 1874, sida 3

fet mek är den omsideri1 dessa dagar genom ett nytt val af direktion fulländade omorganisationen af det mer än hundratriga I Trondhjemska Videnskabsselskab, en irIstitation, som under sina förste stiftarer, en Schjönnings, Sahms och Junnerus lifstid utvecklade ett kraftigt vetenskapligt lif, jmen senare injuria temporum nedsjunkit till len tammelplats för on flack dilettantium oelv en planlös polyhistorik. Efter debatter och strider, hviika inom ett så fåtaligt samhälle som det Trondbjemska nödvändigtvis måste antaga en ännu bittrare karakter, än i allmänhet fallet brukar vara med vetenskapliga fäjder, har man nu omsider lyckats genomföra en anordning, exligt hvilken sällskapets verksamhet för framtiden kommer att samla sig på bestämde, mera ötverskådiliga fält, specielt det nordenfjeldske Norges arkeologi, historia ock naturbistoria, I dessa riktningar skall ett gällskap som det Throndhbjemska med sitt centrala läge i on ntsträckt och i flere fall gjelfständigt utvecklad lardsdel kunna verka mycket både för väckelsen af ett allmänt vetenskapligt giono och för landets vetenskapliga genomforskning, En öfvertygande erfarenhet om hvad som kan uträttas genom sådana mera provinsiella eller lokala vetenskapliga anstalter med ett strängt begränsadt verksamhetsfält, har man i vårt land också genom de resultat, som vunnits genom det i början a! Norges sjelfständighetzperiod inrättade Bergens museum, hvars rika samlingar nu gifva en sällspordt fullständig bild af det vestenfjeldeke Norges Fauna och Flora, och soin derför också bar att glädja sig åt ett erkännande, som har funnit sitt uttryck i frikostiga anslag af stat och kommun. Detta exempel har icke häller blifvit antar efterföljd, i det för ett par år sedan i Tromsö grund!ades ett museum med bestämwelser att samla alt som kan tjena till belysning af våra nordligaste landsdelara förhöllanden i naturvetenskapligt, historiskt och särskildt etnografiskt hänseende, Tiote den korta tid, som förgätt sedan detta företag börjades, skall det efter sakkunnige perscnors omdöme redan hafva hunnit en ganska aktoingsvärd ståndpunkt och skall säkerliger, sedan det af innevarande Ärs storting fått ett atatsbidrsg, hastigt kunna fullständigas. Just i dessa dagar har äfven i8tavanger en liknande tanke uttelats, liksom det kan nämnas att man i Arendal redan en längre tid egt ett muzeum, som likv:l icke synes hafva kunnat arbeta sig upp till son betydelse. För det söndenfjeldske Norge skall väl också Kristiania med sina vetenskapliga arstalter och samlingar alltid lifva den naturliga meielpunkten. Om det intresse för vetenskapen, gom framträder i företag, sådana som de här nämnda, kanske vid första ögonkastet tyckes här i landet icke i samma grad hafva kommit konsten till godo, är detta visgerligen gä, åtminstone hvad vidkommer de ogentligen monamentala konstarterna, arkitekturen och bildhaggarekonsten. Men det är ieke häller så mycket att undra på, då Norge ända till denna dag icke varit i etbnd att frambringa en enda konstnär i något af dessa fack, hvars talang höjt sig öfver den blygsamma medelmåttan. För arkitekterne har det icke varit någon brist på uppgifter. men det fins fy värre mera än en offentlig byggnad — särskildt här i Kristiania — som blott alt för tydligt vitnar om bristen på sjelfständig kompositionstalang eller till och med på gemak och skönhetssinne, Bildhuggarekonsten har hittills haft ringa anledning att öfva 3 på större monumentala verk, men här synes nu på sista tiden hafva iaträdt en förändring — ja, det ser till och med ut, som man inom jämförelsevis kort tid komme att få se Kristianias torg och gator smyckade med flere plastiska verk — om nu endast qvalitoten kommer att svara mot qvantiteten. I förra veckan aftäcktes ett offentligt minnesmärke at kompositören Kjerult. Det stora Karl-Johans-monumentet skrider raskt mot sin fulländning, Öfver aflidne profesor Schweigaard skola tvänpe minnesmärken resas. ett på en öppen plats och ett i en af universitetets hörsajar. Inbjudning till insamling af medel till tt monument öfver vär nationelle sjöhjelte Peter Tordenskiold har för kort tid sedan itgått Till en större minnesvård öfver Henrik Wergeland samlar man penningar vf all kraft. Och slutligen anslogs förliden nåndag af Kristianias kommunalrepresentaion 12.000 spdir till ett minnesmärke öfver conung Kristian IV, som så till vida kan allas Kristianias grundläggare, som han .624 efter Oslos brand flyttade staden längre sydvest och lade den tätt under Akershus ästningsmurar. Detta beslut fattades på 50:de Ersdagen efter Kristianiags anlägging, ehuru väl först efter Btskillig strid ch mot en minoritet så stor, att man blott ällan möter en dylik ibland Kristianias komnunalrepresentanter. Mot ett sådant anlag framhölls nämligen, dels att det tidsnoment, som ett dylikt minnesmärke komme tt förbärrliga, icke var ett, hvarpå någon worrman kunde se tillbaka mod tillfredestälelse eller tacksamhet, dels att det var en ;etänklig sak att en kommuns styrelse nyttade sin formella enrådighet öfver de skattragande medborgarnes tillgångar till att gå itom den gräns, som betecknas genom komauneng ekonomiska intresse. Särdeles var et denna senare omständighet, som väckte etänkligheter, i synnerhet i betraktande af e stora kraf, som i en så utomordentligt tarkt framåtskridande stad som Kristiania edan nu ställas på de skattdragandes för någa att bära dem. Emellertid beviljades et föreslagna beloppet och man måste nu rara betänkt på att få arbetet utfördt — ä vida icke det fattade beslutet skulle bli nnulleradt af en kommande kommunalreresentation. Om man undantager den at lenna fråga framkallade debatt, voro galaöreställningar på teatrarne och ett slags rbetaremöte, som på sjelfva jubeldagen wölls på den så kallade Tyveholmen, det nda, som gaf denna Kristianias ijerdedels rtusendefest en mer ovanlig prägel, Nåon offentlig tillställning egde icke rum, ch det synes på det hela taget, som man — i betraktande deraf att Kristiania under iela föreningen med Danmark var en jämörelsevis obetydlig stad, som först efter 814 och särskildt under de sista decennirna tagit en mera märkbar fart — icke jade någon synnerlig anledning att på nåsot mera festligt sätt erinra sig den 250:de ödelsedagen eller specielt flyttningen öfver ill de nya tomterna år 1624. SSvancka aln enar