Aftonbladet – 9 oktober 1874, sida 2

vid förströelser af ett ädlare slag, lägga arbetarne öfverskottet på sin arbetslön il bernuzgande drycker. Som man vet, är det il. England omöjligt att få vissa arbetare att. göra något, dagen efter det de fått sin lön. I Sachsen har den obligatoriska undervis: ningen kommit fyllerilasten att försvinna. : I Preussen, der detta system infördes 1819, hade tolf är derefter brotten och pauperis.: men minskats med 40 procent. VWVära lit ber fisna sig i händerna på en mängd menniskor utan uppfostran; storheten at det ansvar, som stundom hvilar på ytterst under ordnade järnvägstjenstemänv, uppväcker den önsken. att det endast skulle falla på pexsoner, hvilkas förmögenheter blifvit omsorgsfullt utvecklade. Mon mot dem, som i de ökade arbetelönerna icke se något annat resultat än en tilltagande förbrukning af alkohol, kan man framställa det andra faktum, att under år 1873 ökades antalet insättare i aparkassorna med 120,000 personer och summan af insättningar med 2 mill. pund sterling, utan at. räkna hvad som insattes i folkbankerna i Skotland. En evnan pligt för staten är att ordna den tekniska undervisningen för arbetarne. Utan en dylik undervisning skola engels männen snart kuvuna förlora vissa fördelar, hvilka man anser vara den anglosachsiska racen medfödda, Från bandelspyvpunkt är bekräftad den ofantliga öfverlägsenhet. hvilken uäga tyskar, som komma till London, utveckla. Den tekniska undervisningen bör äfven tillämpas på jordbruket; det vore särekildt nödvändigt för de emigranter, som begifva sig till kolonierna, för att utveckla jordbroket der, I Wirtemberg undervisade en dylik teknisk skola 12,040 arbetare under år 1867. Den tekniska undervisningen borde till och med i hög grad göras allmän; den skulle icke vara minåre nyttig för offentliga män än för alla endra. Det gifves inga ärftliga läkare, prester och soldater; men det finnes dock en stor kär af ärfuliga lagstif. tare. Det foriras bland handtverkare, för att de skola kunza sköta sina yrken, en speciell undervisning; men det fordras icka rögot skdant för de män, å hvilka vi an förtro vårt öde, vär förmöcerhet, vår ära. Hur många af vårs lagstiftare hafva läst Adam Smiths Wealth of nations? Detta är i sanning ett egendomligt språk af en tory, sjelf ärftlig lagstiftare. Lord Rosebery ser uti undervisningen ett medel att förekomma arbetsinställnin garna, hvilka utgöra bland de allvarligaste och oftast förekommande olägenheterna för detta väsentligen industriidkande folk. Men i detta fall är det icke fråga om den vanliga undervisnipger, utan om kännedomen af de stora statsekonomiska lagarne, hvilka, derigenom att de sätta arbetarne i tillfälle att fatta de allmänna vilkoren för produktionen och konkurrensen, skulle hirdra dem att begära omättligt stora löner eller att begagna sig af ogynsamma kon junkturer, Bland arbetsklasserna råder misstroende, ja tlil och med förakt för den politiska ekonomien och för statsekonomerna, hvilka de anse för hjertlösa menniskor. Professor Fawcetts och John Stuart Mills exempel borde komma denna fördom att försvinna. Betraktade från en högre synpunkt, äro arbetsinställningarna, när alt kommer omkring, blott yttringar af en gigantisk omhvälfning i hela verlden och genom hvilken kapitalet och arbetet förändra sina in: bördes förhållanden. Den ädle talaren försvarar till och med trades unions, dessa de engelska industriidkarnes skabbiga får, då man icke som hrr Samuel Morley och Mundella förstått att göra dem till sina vänner. Han medgifver att nniorerna stundom hämma produktionen genom att Åstadkomma en artificiell löneförhöjning; men å andra gsidan hafva de ofta gjort utmärkta tjenster genom att Ästadkomma nyttiga relationer mellan arbetarebefolkningen i olika delar af landet och genom att tillförsäkra arbetet sin berättigade belöning. Ingen opartisk person kan bestrida, att den stora sociala röreise, som nyligen förenat de äkerbrukande klasserna, om den också, såsom alla revolutioner, alstrat bittra käuslor hos båda par tierna, dock sannolikt skall hsfva till följd att sprida ljus och uppmuntra känslan af oberoende och att ställa lönerna på en rätt visare och rationellare basis, Så länge kapitalet och arbetet hafva be stämdt motsatta intressen, måste nödvändigt fäjder uppstå dem emellan. Kooperationen är det enda medlet att göra ett slut på dessa strider. Men kooperatiozen kan knappt betraktas som ea fördel i detta land (i sin produktiva form); den tyckes fordra störra intelligens och kapital, än dearbetande klasserpa ännu ega. Man bar uti de stora kooperativa Ouseburn Engine Works sett arbetarne göra strike mot bolaget, d. v s. mot sig sjelfva. Talmannen i underhuset har gjort försök till koopsrativt åkerbruk, men trots alla de fördelar, han tillförsäkrade dem, har icke exa enda af hans bönder ena tänkt på att taga en aktie i bolaget. Vi kunna derför icke påstå, att det gifves något skäl att i detta ögonblick räkna på kooperationen som ett medel att lösa frågan. Den unionistiska rörelsen är fruktansvärd i Förenta Staterna, der den stundom antager karakteren af: kooperation. Den mest betydande af de nordamerikanska tra: des unions är grangersorden, hvars utveckling verkligen är förundransvärd. Den för sta logen upprättades i December 1867; logerna utgöra nu 20,500, som omfatta 1.311,226 medlemmar. Denna orden omfattar hela den jordbrukande befolkningen i sex stater och två tredjedelar af jordegarne i tio andra. I Missouri finnas 2150 loger; i Pennsylvania funnos vid början af året sex loger; nu finnas der 800; de hafva nyligen börjat uppträda äfven i Canada. Denna hastiga tillväxt beror derpä, att grangersorden skaffar sina medlemmar 50 procent större ersättning för deras arbete. Den kämpar mot järnvägsbolagen; den upprättar kooperativa magasin för åkerbruksredskap och industrialster samt för importerade varor. De californiska logerna bsfrakta fartyg förl transporterandet af sina alster. En del loger upprätta banker. Grangerslogerna utgöra likasom en nation i nationen; de äro till och med mer: de utgöra en religion och ett politiskt samfund; de hafva sin hemliga lösen. Deras framgångar ha då och då förledt dem till extravaganser; men denna framgång utgöra och för sig sjelt ett fenomen, som vi böra studera, Ett annat medel att förbättra arbetarens: ställning utgöres af de arbeten, som kommunerna böra verkställa i sunåhetens intresse. Genom att nedrifva de stinkandel qvarter i det inre af städerna, der den fattiga befolkningen bor, tvingar man dem att sprida sig till förstäderna, der sundhetsförhällandena äro vida gynnsammare. Men dål arbetarne sålunda komma att bo långt frånsina verkstäder, blir det nödvändigt att förse dem med kommunikationsmedel tilll billigt pris. Utvecklingen af spårvägarnei ett land utgör en säker måttstock för demokratiens utveckling i landet. Utom frå San om arbetarnes aflägsnande från de stin