Aftonbladet – 9 oktober 1874, sida 2

Den sgocialvetenskapliga kogressen i Glasgow. Den nationella associationen för utvecklandet af den sociala vetenskapen öppnade för några dagar sedan sin ättondeårskongress i Glasgow. Sällskapet har gjort till sitt syfte att sprida och utveckla de vetenskapliga resultat, hvartill man kommit i behandlingen af somhällsfrågorna, och sällskapets skrifter ha onekligen gagnat mycket i den riktning, ät hvilken sällskapet egnat sina krafter. Kongresgen öppnades denna gång med ett stort anförande af presidenten lord Rosebery, i hvilket han sysselsätter sig med flere at dagens mest brinnande sociala frågor. BEfter Journal des Debats lemna vi här föl jande referat af lord Roseborys tal: Den åttonde kongressen af sällskapet öppnades i går i City Hall i Glasgow af lord Rosebery, ordförande för detta är och som eftertäder lord Houghton. Lord Rosebery är en ung skotsk peer — han tyckes vara på sin höjd trettio år — vid hvilken det liberala partiet fäster stora förhoppningar. Det tal, som han uppläste, och af hvilket jag skall gifva ett referat, vitnar i hvarje fall om grundliga studier. Ändamålet med den sociala vetenskapen, hvilket kongressen bör fullfölja genom att arbeta på utvecklingen af denna vetenskap, bör, enligt lord Roseberys åsigt, vara att forska efter medel till att förbättra den talrika arbetsklassens ställning: vare sig att dessa medel icke falla under lagstiftarens verksamhet eller att han icke värdigas tilllämpa den. Ögonblicket förefaller den ädle lorden vara lämpligt för ett dylikt studium; arbetslönerna äro i allmänhet höga, freden är djup, intet politiskt raseri oroar sinnena. Af dessa skäl ådrager sig icke ämnet statsmännens uppmärksamhet och det är orätt, ty det är under dylika tider nyttigt att fästa tanken på mindre gynsamma förhållanden. Fara kan uppkomma plötsligt. Om till exempel ett europeiskt krig uppstår, likasom i början af århundradet, kan man förutse att vår talrika befolkning skall blifva inspärrad i ett slags ark. Det kan hända, att medan vårt antal dagligen ökas, spärras till en del vårt förnämsta emigrationsfält under några år. Det är till och med möjligt,. att till följd af den sista handelskrisen, skola icke Förenta Staterna på någon tid kunna förskaffa arbete åt de 250,000 menniskor, som England årligen skickar dit, Det kan icke gifvas ett vigtigare problem för en offentlig man och intet, som mer förtjenar att ses i ögat. Ett annat förhållande, som förtjenar uppmärksamhet, är att vär civilisation ännu är starkt blandad med barbari, Tidningarna egna dagligen hela spalter åt redogörelserna om våldsbragder, och man har räknat nt, att hvarje poliskonstapel i London anfalles en gång hvart annat är. Det enda botemedlet mot detta barbariska tillstånd är undervisningens allmännare til