Aftonbladet – 6 oktober 1874, sida 3

icke träffa mig, åtminstone har jag mina skäl att förmoda det. Emellertid beslöt jag dock att gengälda hans besök, och det redan före hans utnämning till republikens president; ty jag ville icke gerna antichambrera. Men jag uppsköt mitt besök för länge. Louis Napoleon blef emellertid ntnämnd till president, och sålunda har jag aldrig sett honom och skall aldrig få se honom. Beranger har verkligen icke heller någonsin sett Louis Napoleon; deremot var han någon tid efter mitt besök nära deran att få göra bekantskap med kejsarinnan Enag6enie. När hon nämligen en dag läste hans Chansons, hvilka hon icke hade känt till förut, blef hon så förtjust i dem, att hon till en af sina hofdamer uttalade sin önskan att lära personligen känna sångaren. Hofdamen anmärkte, att uppfyllandet af denna önskan knappt vore så lätt, då Beranger svårligen skulle gå in på att sätta sin fot i Tuilerierna, hvarpå kejsarinnan svarade, att Beranger var en gubbe, och att hon nog kunde uppsöka honom i hans bostad, utan att efterskänka något af sin kejserliga värdighet. När hofdamen ou kom med den invändningen, att det kejserliga ekipaget utanför sångarens dörr skulle väcka för stort uppseende och gifva anledning till prat, så beslöt Eug6nie att göra besöket i en droska. Hofdamen måste då gifva efter, men unlerlät icke att underrätta kejsaren om hans emåls beslut. Kejsaren delade fullkomligt Kugånies sympati för Beranger, men anmärkte dock, att detta besök icke kunde söras af många olika skäl. Deremot lät wan genom Berangers förläggare erbjuda wonom en pension, BeEranger vägrade naurligtvis att mottaga den. Efter denna lilla digression återvänder ag till mitt samtal med honom. De råa och pöbelaktiga anfall, för hvilka lan i någon tid var utsatt af PUniversch från fusionsoch konfusionspartiets ida, smärtade honom tydligen. Någon synp