Aftonbladet – 5 oktober 1874, sida 3

omöjlighet, när man har en konsul, sädan som den ofvannämnde, till sin rådgivare. er tillsatte för att påra utgifter, åsidosätta skeppafartens intressen och plåga lifvet ur skepparne? Och är konsulatgebiret en bestämd kortribution, antingen konsuln fyller sina skyldigheter eller icke? Lägg härtill att på konsulatet i fråga icke finnes någon porson, som kan tala ett skandinaviskt ord, och att det är beläget omkring en engelsk mil utanför affärsdelarne at staden i en brädgård, och att han sjelf ofta, såsom hanålande med trälaster, har motsatt intresse mot skepparne, så kån hr redaktören förstå att det är mycket större bryderi än nytta, en skeppare för af konsulatet i Bri stol, och ni skall göra er en stor delat den norska sjöfarten förbunden genom att framställa detta för allmänheten.