Aftonbladet – 5 oktober 1874, sida 3

deles under den tid han tillhörde Djurgårdsteatern och landsortsscenen — tog8 i anspråk åt många håll. Detärsnarttrettio år sedan förf, till denna uppegats första gången såg Broman såsom den vanskaplige Quasi modo i Ringaren i Nötre Dame vid sidan at Georgine Wilson som Esmeralda, fru Andersson syster Gudule, Oskar Andersson Claude Frollo, Fr. Deland zigenarekungen och Lagerqvist gatufilosofen Pierre Gringoire. Denna rol höråe dock icke till dem, för hvilka Bromans konstnärslynne bäst lämpade sig, ty han var framför allt humorist och humorist af en bestämdt svenk färg, Hans Axelson i Jernbäraren, hans Bertel i Barphusbarnen, hans Baron Göran i 2Skal och kärna samt på senare tiden hang Olderman, den hardt när enda njutbara och menskliga figuren i Smädeskrifvaren. hans Bruus i Blommor i drifbänk, hans Botvid i Bröllopet på Ulfösa samt hans Jemmerling i Advokaten Knifving kunna anses som förträffliga exponenter för denna hans riktning. Lägger man dertiil hans Blasius i Den ondes bezegrare, hans Spole i Midsommarnattsdrömmen och från äldre tider hans sätt att ntföra hufvudrolerna i Brodertvistern,, De båda sergeanterna, Major von Haudegen och kanske främet af alla Den elake husbonden, der hans rörelse, sprungen ur bjertats djup, gaf sig luft i naturliga tårar, torde det böra erkännas att den svenska geenen gerom hans bortgång gjort en stor och verklig förlust, Bromans död och mångfaldiga sjukdoms. fall inom teaterpersonalen hafva under de sista båda veckorna vällat oupphörliga rubbningar i den dramatiska scenens repertoir, Så måste det annonserade återupptagandet af Dietrichsoas Karl Folkunge inställag samt det till i lördags förberedda nya spektaklet ersättas af ett annat. På tal om repertoiren kunna vi glädja våra läsare dermed att Romeo och Julia samt Moretos Stolthet mot stolthet icke böra betraktas säsom nedlagda, utan äro ämnade till reportoirpjeser, Isammayhang