Aftonbladet – 5 oktober 1874, sida 3

Det svensk-norska konsulatet i Bristol. I norska Morgenbladet meddelas följande I skrifvelse at befälhafvaren på barkskeppe Sendemanden från Tvedestrand, Th. Lar sen, hvilken icke torde sakna sitt intresat för den svenska allmänheten, särdeles der del deraf, som är intresserad af sjöfarten: Dagen efter min ankomst till Bristo uppstod vid middagstiden en träta och slags mål mellan två af mina matroser, hvarundei den ene blef så svårt sårad, att jag ögon blickligt vardt nödsakad skicka honom till uospitalet, der han fortfarande är; den an dra bevakades af styrmannen, tills jag äter kom med polis och fick honom häktad, så som han fortfaraade är, emedan han döm des till en månads fängelse. Dagen derpå försökte jag att få hjelp hos konsuln, mer då jag icke fann honom på kontoret, aflade jag en berättelse om saken för kontorister och bad hoaom anmoda konsuln att infinns sig vid domstolen till förhöret kl. 12 på middagen. För säkerhets skull förskaffade jag mig er tolk, hvilken kom ganska lägligt, då konsulr icke infann sig, förr än karlen var hörd Jag frågade honom emellertid till råds, men fick konsulns allmänna svar: han förstod sig icke derpå — hvilket nog också var rena sanningen — och hänvisades till general konsulatet i London. Någon tid derefter sade han mig att jag var tvungen taga desze matroser om bord igen, men på grund af de många grofva förseelser, de hade begått under dena tid de varit om bord på mitt skepp, jämte denna sista gång, underrättade jag honom att detta icke var fal!et enligt den norska sjölagen, utan att det tillkom honom att taga vara på dem. Emellertid nekades mig utklarering, då jag icke hade utlemnat deras effekter och afslutade kontraböcker,. och jag mästa derför gå oklarerad till Newport. Dagen efter min an. omst till Newport for jag upp till Bristol i affärer för fartyget, försökte också då att få mina skeppspapper utlemnade, ehuru väl jag icke hade haft tid att uppgöra kontraböckerna, men lofvade sända honom dem med det första, då han sålunda skulle bespara mig mycket besvär och fartyget extra utgifter, hvilket han dock icke tog någon notis om, utan fordrade blott att komma i besittning af deras effekter och kontraböcker, innan något utlemnande af papperen kunde gå för sig. Jag vände således med oförrättadt ärende om igen till Newport, skref till generalkonsulatet, fick svar tillbaka att jag skulle lemna konsuln deras saker och afslutade kontra böcker samt stälde mig dess skrifvelse till efterrättelse, hvarpå jag reste tillbaka till Bristol för att få mina papper utlemnade, Utan att förklara orsaken, nekade konsuln emellertid fortfarande att utlemna de samma. Jag lemnade då strax konsulatet och fterkom senare följd af ett vitne, i hvars närvaro jag ä nyo fordrade utlemnandet, men fick icke blott ett no (nej) till svar, utan ock ett Keep your tongue and g9 out (håll er mun och gä er väg), i sanning en vac ker trakteritg att mottaga af en norsksvensk konsul. Då jag icke ville hafva mera med en så dan person att göra, fick jag efter 3 dagars telegrafering och skrifning genom general konsulatet mina papper utlemnade. När man nu tager i betraktade huru svårt det alltid är för fartygsbefälhafvare att få on matros afstraffad, cå blir det nästan en