Aftonbladet – 5 oktober 1874, sida 3

Strödda underrättelser. Forskningsresor. Åter en Ishafsexpedition. Den af oss med delade berättelsen af löjnant Payer om resulta tet af den österrikiska nordpolsexpeditionen tyc kes antyda, att expeditionens chefer genom sil Jerfarenhet de båda år, de tilibragt bland Polar hafvets ismassor, kommit till den öfvertygelsen att det fans ringa utsigt att kunna framträng: längre i norr eller öster på den af dem vald: vägen. Ur praktisk synpunkt är det af vigtat utröna, om de hinder, som lade sig i vägen f vppfyllandet af expeditionens egentliga bestäm melse — att tränga fram mot öster utmed Asien: norra kust — blott voro af tillfällig natur, elle om det måste antagas omöjligt att få i gång e1 regelbunden sjöfart till de stora siberiska floder nas mynningar och: derigenom öppna en ny han delsväg till det södra Siberien med dess rik: produkter, i synnerhet spanmål, viktualier och mineralier. Tegethoffs misslyckade expedition är ickt det första försök, som gjorts att utforska der siberiska kusten och farvattnen der omkring Flere gånger ha undersökningsexpeditioner til dessa trakter blifvit utrustade, af hvilka i syn nerhet de två, som åren 1820—24 utsändes af der ryska regeringen under ledning af Anjou och Wraugel. äro bekanta. Dessa två expeditioner hvilka tidigt på våren begåfvo sig norr ut mer hundslädar från mynningarna af Lena och Ko lyma, hejdades i sin färd mot norr af öppet vat ten, och det icke af öppna rännor, utan af et öppet haf med stark sjögång. Tjägo grade; längre i öster träffade Wrangel det följande åre likaledes öppet haf. Det farvatten, vid hvilket han här stannade, var det hemlighetsfulla Poly nia, det öppna siberiska hafvet, hvilket Leontjev såg redan 1764, Hedenström 1810 och Pschenitzya 1811 på olika punkter. Aila dessa iaktta gelser förskrifva sig från årets kallaste månad Mars. Om orsaken till detta öfverraskande fe nomen är man alldeles okunnig. Sannolikt är den att söka i strömmarne. För närvarande är endast det faktum säkert, att sjelfva isförhållan dena vid Siberiens kust efter all sannolikhet icke kola lägga hinder i vägen att under sommar månaderna genomresa dessa farvatten med kraf. tiga och ändamålsenligt konstruerade ångfartyg. Detta har också fått förökad bekräftelse ge nom en i år föranstaltad undersökningsresa, om hvars förlopp de senaste engelska tidningarna innehålla de första underrättelserna. Den 1 d:s inkom nämligen till Dundee det från föregående polarfärden bekanta ångfartyget-Diana-, kapten Williams, från en resa i de arktiska farvattnen, hvars hufvudsyftemål hade varit att framtränga öfver Kariska hafvet till Obibugten för att undersöka möjligheten af den här ofvan nämnda regelbundna sjöfartsförbindelsen mellan Europa och Centralasien. Härförutan skulle fartyget äfven försöka komma den österrikiska expeditionen till hjelp. Diana lemnade Dundee den 4 Juni, men fick, då det på vigen inlöpte till Tromsö och Hammerfest, det besked, att isförhållandena voro sådana, att deticke fans någon förhoppning att kunna komma in på Kariska hafvet. Kapten Williams lät likväl ej afskräcka sig häraf, utan styrde kurs på Vaigats-sundet, hvilket han uppnådde den 26 Juni. Han fann inloppet fullkomligt öppet och mötte endast litet eller ingen is. Han anlöpte derefter den sydvestra kusten af den samojediska halfön, der isen låg tre, fyra mil från land, och fortfor att segla längs denna, till dess han vid Hvita öarne häjdades i nära tre veckor af pack-is. Under denna tid mötte han en mängd norska fångstfartyg. Så snart ban åter kom lös, seglade han upp till Mutaniabugten, der han företog åtskilliga lodningar och andra undersökningar. En häftig stormby förmådde honom likväl att afstå från att framtränga längre, bvarför han den 3 Augusti återvände till kusten. Denna var nu helt och hållet fri från is, och den 5 Aug. var Diana vid mynningen af Obibugten. Efter att ha gått omkring 20 mil uppför denna, träffade man på en större sandbank, som endast helt obetydligt höjde sig öfver vattnet. Vädret var mycket töcknigt, strömmen stark. farvattnet jemförelsevis grundt, från 6 till 8 famnar, och Dianas ångkraft icke nog stark attföra fartyget upp mot strömmen, hvarför kapten Williams öfvergaf försöken att framträngalängre motsöder, i synnerhet som han äfven måste tänka på att uträtta den andra delen af sin uppgift, att uppsöka den österrikiska expeditionen. När han nu åter kom upp till Hvita ön, låg här tit pack-is, hvaremot farvattnet norr ut var rent, så att det var alt skäl att antaga, att Diana, om det hade varit utrustadt för längre tid och icke hade haft österrikarne att söka efter, kunde ha seglat direkt förbi Nordostkap till Behrings sund. Den 25 Ang. passerades Hvita ön, och efter att ha gra mil söder ut, fann kapten Williams äfven Kariska hafvet fritt för isen, hvilken hade drifvit norr ut. Om sökandet efter Fegetthoff kan det nu icke vara af något synnerligen stort intresse att berätta, hvarför vi inskränka oss att medela de slutanmärkningar, i hvilka kapten Williams sammanfattar resultatet af sina iakttagelser om sjöfartsförhållandena i de siberiska trakterna. Han är öfvertygad, att Kariska hafvet skall fortfarande vara öppet och fullkomligt isfritt ända till midten af Oktober. Han ser icke något skäl, hvarför icke en regelbunden ångsjöfart skulle kunna sättas i gång meljan England och Obi; men då han på denna resa blott delvis företagit undersökningar, tillstyrker han, att dessa skola fortsättas. Den förlatna sommaren har varit ovanligt ogynsam för öretaget. Tillföljd af det stilla vädret låg isen var och var fast. Under de två månader. då DiMISS