Aftonbladet – 2 oktober 1874, sida 3

hon till, då samma hotfulla ansigte ursinnigt stirrade emot henne. Ack, jag ber om förlåtelse, stammade hon, men hann icke säga något mer, förr än dörren med en förfärlig skräll slogs igen midt för hennes ansigte och fotstegen ånyo aflägsnade sig. Långt efter det att genljudet af dem hade bortdött, kunde hon förnimma ett sakta mullrande af deg åskskräll, hon framkallat. Hvad var nu att göra? En droska stod utanför porten, och på kuskbocken satt droskkusken och läste ett radikalt tidningsblad. Sedan han, enligt en hos 083 engelsmän vanlig sed, dröjt så länge som möjligt med att hjelpa, kom han ändtligen till räddning. Om det är Ropers adresskontor, ni söker, så fins det tre trappor upp; första dörren till höger. Ruth begaf sig således upp och fann en messingsplåt, som hade samma inskrift, Hennes hjerta slog fortare, då till svar på hennes blygsamma knackning en hög och befallande rögt ropade: Stig in! Vid inträdet i rummet befann hon siginför tre fruntimmer, hvilka alla sutto framför ett stort bord, betäckt med papper. Den första af de tre damerna, hvilken, i fall hon fyllde sin plats lika väl som sin länstol till hvilken hon ensam af de tre syntes vara berättigad), måste varit en ganska rigtig person, bar en klädning af blommigt, jockt siden och en hårklädsel af stenkol lamt spetsar, som i en ej ringa grad ökade let imposanta i hennes utseende. Detta var ars Roper, den presiderande i sällskapet. Den andra damen i ordningen, lång och nager — ja, mycket lång och mycket maser — med rynkad panna, försvarliga mustacher, skarp röst och ett mycket tvärt och estämdt sätt, var mrs Ropers niece och den rerkställande myndigheten. Det wedje frantimret, litet och magert, ned milda, urblekta ögon och ett nervöst, fbedjande sätt, var miss Ruffit, den passiva