Aftonbladet – 2 oktober 1874, sida 3

tsständigt realt läroverk i Stockholm. B Iredningsutskottet hade hemstält, att stade yt. måtte förklara sig för närvarande icke vi ch llig att uppfylla de af riksdagen för det en I fråga satta nya reala läroverket i Stockhol; ta I uppstälda vilkor. Ordskiftet i anlednin häraf öppnades af reservanten, hr Lagerstråle, som framhöll hurusom de åsigten numera allt mer och mer gör sig gä lande, att real-liniens ringa utveckling vid st: tens läroverk har sin grund i begge linierns sammanförande, hvarför ock liniernas åtskiljand vore en tanke som syntes ha bemäktigat si de båda statsmakterna. Stadsfullmäktige bord kanske derför ej så strängt fasthålla vid si ör 1868 antagna plan för läroverkens ordnande, t åj under loppet af 6 år förändras mycket. Folk mängdens tillväxt skulle, ensamt den, kunn gifva anledning till en annan reglering. Tvi velaktigt syntes det i alla händelser talaren, hu ruvida organisationen med två på båda liniern fullständiga läroverk skulle framgent komma at betraktas såsom den lämpligaste för hufvudstaden ochenutförligare utredning af detta vore önskvärd innan definitivt beslut fattades om antagande elle förkastande af riksdagens anbud. En sådan ut redning hade dock drätselnämnden visat sig ick kunna åstadkomma. Den stode ännu qvar pi samma ståndpunkt som 1868 och hölle envis fast vid ett förslag, som ännu icke vore på nå got sätt pröfvadt. Han ville derför, att ärende måtte återremitteras i och för erhållande af di rektionens öfver Stockholms stads undervisnings verk utlåtande öfver det samma. Kyrkoh. Nordlund instämde i yrkandet on återremiss, emedan nödvändigt vore att inhemts vidare upplysningar, och särskildt derför att annya förslag förelåge, afvikande från 1866 rs plan. Hr Lindhagen frågade hvilken utredning det I var, man egentligen ville vinna. Efter hörandet i jaf en komite af sakkunnige män var det som 7 I stadsfullmäktige 1868 fattat sitt beslut om den tlnu klandrade planens antagande, ett beslut, hvars fulla godkännande stadsfullmäktige likväl ej hit tills lyckats erhålla af k. m:t. Hvilka skäl föreIlåge nu, som kunde föranleda ett frånträdande laf denna plan? Riksdagens tendens att vilja I skilja de båda linierna, hvilken, vore den verkligen faktisk, skulle medföra osäkerhet för staIden att erhålla statsanslag för en organisation, Isom betraktades af riksdagen såsom till sin I grund otjenlig? Men etttenderande åt detta håll I vore minst sagdt tvifvelaktigt. Undrade om ej tendensen tvärtom vore den att förbinda de båda llinierna. Ej vid 4:de klassen vill man hafva Idem skilda, utan vid 7:de. Så hade det föreIfallit tal. Och förhåller det sig så, då är fråIgan löst. Den enda utredning, man genom en återremiss skulle kunna vinna, vore den, att få en vägledning för att kunna ana i hvad riktning riksdagens beslut skall komma att gå. En återremiss vore således ej annat än ett uppskof. Men det är af vigt att Stockhoims stad före nästa riksdag uttalar sin obenägenhet att vilja på företag, som om ett par år kanske upprifvas, nedlägga penningar. Det är 6 år sedan staden uttalade sin åsigt i frågan; den har ännu ej fått något svar, och innan man fått veta huru det hela bör ordnas, vore det oklokt att åtaga sig bygga ett 6:te läroverk till de 5, man redan förbundit sig att bygga. Ty det är ingalunda en leksak att bygga läroverk. Staden har redan till tomtplats för det nya läroverket å norr utgifvit 300.000 kr.; 700,000 kr. äro byggnaderna m, m, beräknade att kosta. och det hela kons mer sålunda att kräfva minst en million. Af kostnaderna för detta enda läroverk borde man afskräckas från att åtaga sig nya förpligtelser i samma väg, helst som häraf blott ett experimenterande skulle blifva följden. Ty en experimentalfråga vore det förevarande förslaget och på experiment bör kommunen hvarken uppoffra sina barn eller sina penningar. Beredningsutskottets förslagvore det riktiga, och derför yrkade tal. bifall till det samma. Hr Lagerstråle ansåg att 1870 års riksdag uttalat sig tydligt nog i fråga om elementarläroverkens organisation och i en riktning helt annan, än hr Lindhagen velat se. Olägenheterna af de båda liniernas skiljande vore ingen; fördelarne deremot otvifvelaktiga. Hr Nordlund framhöll åter nödvändigheten af en förnyad utredning; ty kännedomen om t. ex. antalet af de lärjungar, som begagna realundervisningen och buru länge de i medeltal göra det, måste inverka på frågans lösning. Och det är en sådan utredning, man genom en återremiss skulle kunna vinna. Först genom att på så sätt gå till väga skall man kunna undgå alla öfverflödiga kostnader och ändå uppnå det bästa resultatet. Att riksdagen yttrat den åsigten att linierna först vid 7:de klassen borde skiljas, var talaren fullkomligt obekant. Detta skulle vara detsamma som latinliniens fullkomliga borttagande, och så långt hade man, tal. veterligen, åtminstone ännu ej gått. Kostnaderna för ett fullständigt realt läroverk behöfva ej blifva så stora, just emedan läroverket ej behöfver blifva så stort. Realisterna lemna nämligen skolan långt forr än latinliniens elever. Är man en vän af reaiundervisningen, måste man yrka på liniernas skiljande, ty det är reallinien som lider af för: eningen. Grefve Björnstjerna fann förslaget ur ekonomisk synpunkt betänkligt, ty man skulle ovilkorligen genom det samma ledas till byggandet af ett uteslutande på real-linien fullständigt läroverk. Att staden svarade nej på det gjorda anbudet skulle medföra åtminstone den fördelen, att k. mit finge veta stadens åsigter och staden måhända derigenom k. m:ts i fråga om den en sång antagna planen. Borgmästaren Eklund uppläste ett utdrag ur 2 1868 års komiterade för ordnandet af hufvudstadens undervisningsverk afgifvet utlåtande, af vilket framgick, att komiterade, ehuruväl de erkände fördelarne af de båda liniernas skiljande, ikväl ej ansågo sig böra föreslå upprättandet M ett uteslutande realt fullständigt läroverk, dels vf ekonomiska, dels af andra af de då varande örhållandena dikterade skäl. En del af dessa skäl hade dock nu måhända förlurat i betydelse och en förnyad utredning skulle derföre vara yttig. Yrkade återremiss. Hr Lindhagen förklarade det hafva varit en nissägning, å han sagt att liniernas skiljande rid 7:de klassen var en af riksdagen med bifall omfattad tanke. Han hade naturligtvis menat ;:te klassen, med hvilken gymnasialkursen tager sin början. Och hvadi detstora hela vidkommer le åsigter, som af de båda statsmakterna verkigen omfattas, vore svårt att om dem bilda sig mn riktig föreställning. Man hade hört uttalanlen än i den riktningen, än i en annan. Och iksdagen hade sjelf ansett sin åsigt af 1870 untiqverad. Denna osäkerhet gör att staden, nnan den får afgjordt hurn den skall eller får ;rdna sitt undervisningsväsende, ej bör vara villig mottaga det nu i fråga varande anbudet. Detta vore skälet till beredningsutskottets utlåNEAREST ESV TEA Re SRA TRANS 0 oc er