Aftonbladet – 2 oktober 1874, sida 3

KT, Fredagen den 2 Oktobe 38) tande. Skulle vidare Stockholm, ensamt i hel en riket, inrätta ett fullständigt elementarlärover å reai-linien, blefve följden den, att detta lär verk också blefve inrättadt för hela riket. Me under sådana förhållanden vore det ej lönt a tala om att det ej skulle kosta så mycket, em dan det ej behöfde vara så stort. —Förpligtelsern skulle visserligen blifva tunga nog, och, i all händelser, först då kan det bli fråga om att a göra, huruvida man vill ikläda sig dem, när ma får veta huru staden skall ordna sitt undervis ningsväsende. Hr Nordlund framhöll åter nödvändigheten s en fullständigare utredning och antydde såsom e möjlighet, att det gamla gymnasii lokal, som e gång blefve obehöflig för sitt nu varande ändamå skulle befinnas användbar och lämplig till loka för det i fråga satta real-läroverket. Kommersrådet Sjöberg framhöll att frågan on undervisningsverkets ordnande inträdt i ett hel och hållet nytt skede sedan år 1868. Nu vor man allmänt ense om nödvändigheten af at skilja de båda linierna och den åsigten hade ho representationen gjort sig afgjordt gällande, at den reala linien kommit till korta och måst fortfara att missvårdas, så länge en förening ege rum. Detta är något som bör inverka på af görandet af den nu föreliggande frågan. Et rent afslag vore väl mycket förnämt och ett så dant steg borde ej tagas, innan frågan vunni den utredning som kan näs. Vore det så, at man genom ett afslag skulle kunna nå det målet att få k. m:ts ändtliga beslut rörande ordnande af hufvudstadens undervisningsväsende, då skulle tal. kunna bifalla hr Lindhagens åsigt: mer detta mål kan ej härigenom uppnås. Dertill fordras andra krafter, än stadsfullmäktige kunna sätta i verket. Ej en enda dag, ej en timme skall ett dylikt steg kunna påskynda k. m:ts beslut. Derföre yrkade talaren återremiss. Hr Lindhagen invände, att kan man än kanske ej förr få veta k. m:ts beslut rörande 1868 års plan, så bör man dock medelst ett afslag kunna få så mycket, som en k. prop. angående ordnandet af stadens undervisningsvisende. Vid härefter anstäld votering bifölls utskottets här ofvan anförda förslag med 50 ? I röster mot 41. Beredningsutskottets utlåtande om Stallgatans utvidgning framför Musikaliska ,J akademiens tillärnade byggnad föredrogs 1 I derefter. Utskottet hade hemstält att drätIl gelnämnden måtte bemyndigas att å stadens vägnar afsluta de aftal angående inköp och . försäljning af tomter i qvarteret Biasieholmen, som erforårades för att på föreslaget -Jsätt bereda utrymme för indragning från I Stallgatan af Musikaliska akademiens tilllärnade nybyggnad, hvilket bemyndigande dock skulle lemnas endast under det vilkor, att stadskassans kostnad för ändamålet ej finge öfverstiga 35,000 kr, — Mot förslaI get uppträdde först Hr Nerman, som på den grund, att gatan förenar tvenne öppna platser, mellan hvilka någon större trafik ej kan komma i fråga, hvadan hon alltså är af mindre betydelse, motsatte sig det begärda anslaget, hvilket han dessutom ansåg ej kunna stanna vid det föreslagna maximibeloppet af 35,000 kr. Hr Berg framhöll att man ej får bedöma frågan efter den trafik, som å gatan för närvarande eger rum. Och som dertill komme, att denna gata vore en fortsättning af en annan, hvars utvidgning redan blifvit beslutad, vore anledningen att bifalla det framstälda förslaget så mycket större. Hr Samzelius trodde icke att man borde gå för liberalt till väga och göra uppoffringar, för hvilka man ingen ersättning skulle hafva. Enda fördelen af gatans utvidgning skulle komma musikaliska akademien till del, hvilken derigenom skulle få en bättre entr, men den ville intet göra. Tal. trodde ock att man en gång, då norska ministerhotellets ombyggnad kommer i fråga, och då dess indragning från gatan förestår, skall finna riksdagen föga villig att uten kostnadsersättning lemna de då behöfliga foten. Staden bör icke vara mindre mån om sig än staten. Den föreslagna utvidgningen vore dessutom öfverflödig; andre gator, smalare, men dock med långt större trafik, hade visat sig vara tillräckliga. Man hade talat om den stora trafik, som den nya bron skulle draga åt detta håll; men äfven om den nya bron skulle komma till stånd, något som dock ännu vore högst problematiskt, skulle trafiken komma att delas och gatans nuvarande bredd befinnas tillräcklig. Det vore för öfrigt omöjligt att nu beräkna kostnaderna. Yrkade derföre afslag. Kapten v. Francken anhöll på grund af den siste tal:s yttrande om bifall till förslaget. Hr Lindhagen fann det vara besynnerligt att man för en utgift af 35,000 kr. ville rygga tillbaka för att få den ena hälften af gaten utvidgad, då man redan beslutit den andra hälftens utvidgning och trodde att man icke handlade visligt, om man, då bron en gång, förr eller senare — ty byggas måste den — kommit till stånd, genom ett afslag stängt gatan för sig. Hrr Andersson och Sundell talade äfvenledes för bifall, hvaremot hr Nerman än en gång fram höll att trafiken, äfven om bron skulle komma till stånd, måste gå en annan väg, måste draga sig åt venster, åt Arsenalsgatan. Vid anstäld votering bifölls utskottets förslag med 62 röster mot 27. — I fråga om föreslagen ändring af platsen för det beslutade nya packhuset 8 förra Sillhofstomten vid Nybroviken, hade beredlingsutskottet — som erhållit del af ett rån generaltullstyrelsen afgifvet utlåtande, vari denna förklarat sig icke kunna nöjas med den föreslagna platsen — hemstält, att stadsfullmäktige må förklara, att hvad generaltullstyrelsen anfört till stöd för sin Wsigt om packhusets läge, icke synes stadsullmäktige innefatta giltigt skäl till ändring det redan fattade beslutet. Generaltull tyrelsen hade velat haft packhusets fasad arallel med kajen; stadsfullmäktige dermot hade besintit att fasaden skulle föräggas utefter Hofslagaregatan, med gaf eln vänd mot sjösidan. Hrr Arwidsson, ;reive v. Rosen och Sundell hade reserverat ig mot utskottets hemställan, anseende att aviljongen bör förläggas längre norrut än nligt utskettets förra förslag, men i öfrigt samma läge i förhållande till kajen som nligt detta förslag, d. v. s. så att fasaden ändes åt sjösidan. Hr Arwidsson öppnade diskussionen med en istorik öfver frågans föregående behandling och ch lidande i sällskapet. I OA AN a