Aftonbladet – 1 oktober 1874, sida 3

För en stund låg hon alldeles stilla, oc! han vågade knappt andag för att icke stör henne, men hon såg äter upp och börjad tala, ehuru så sakta, att det knappt ljö annorlunda än rom en hviskving. De djupa tystnaden i rummet gjörde likväl att han icke förlorade ett enda ord af hva hon sade: Jag vet hvad det är, käre James; jag vet det mycket väl, men jag är icke rädd Jag är glad öfver, att den kommer nu oci att allt snårt är. förbi. Förr trodde jag att : det ekulle vara så svärt, och nu kän ner jag mig så lycklig, så färdig, så glac ät att få gå bort. Glad åt att gå bort — och lemna mig ensaml Han ville hafva qväft detta smärtans ut rop, men har förmådde det ej. Det är bättre, om så sker, bättre fö oss båda, att jag går nu, det tycker jag mig se så klart. Och det är så mycket jag skulle vilja säga dig som dig sjelf och om vårt barn och om mig, om jag bara visste huru jag borde lägga.miua, ord. Er sak vet jag och kan uttala,-och den är att det är bäst, om jag nu får dö, då du tän ker) vänligt om mig och skall minnas mig med glädje.. Med glädje? — O, Gua!Ja, med glädje, ty du älskar mig och vi ha varit lyckliga till sammans. I fram tiden deremot — jag vet ej huru det kom. mer sig, men jag är så oförståndig, och bvarken du eller barnet ha egentligen sf got gagn af mig, Jag passar icke till att vara din hustru eller hans mor. Jag har icke tänkt derpå förr än nu, och blefve jag åter frisk, skulle alla dessätankar förgå och jag vore likadan som förut, Och derför är det bättre att jag dör,