Aftonbladet – 1 oktober 1874, sida 3

VV RH Re första gången i Höga Norden, och närmare 2. I polen till lands än alla andra, svajade nu tihär Österrike Ungeras flagga. al Sedan ett dokument, såsom vitnesbörd om vär närvaro blifvit nedfagdtien klippremna, anträdde vi återfärden till fartyget — 160 -I mil i sydlig riktning. k Ansträngda marscher och befrielsen från MIhvarje anzan börda än tält och proviant flförde oss hastigt till lägre breddgrader, seI dan vi förenat osg med våra under ängslig ål väntan qvarlemiadas kamrater. Under ba Bi stigningen af ett berg vandrade vi tvära Il ötver gletscherna på den imponerande La denburg-ön. Men då vi hade passerat Kap Ritter under 80 gr. 45 min. (den 3 April), oroades vi af den upptäckten, att hafsvattIl net öfver ailt genomträngde det undre snötllagret, och åter låg en dyster vattenspegel I framför oss, och det vid inloppet till det Slstora Markham-sundet. Då vi begktvo oss I till hviia, hörde vi det otvetydiga dönet af lispressningar och bränningar på nära håll. Följande dag stodo vi i närheten af Hayesöarne på isberg och utan farkost framIför ett öppet vatten, som strömmade med stark fart emot norr. Södra delen af AuI stria-sundet hade blifvit ett öppet haf; och 130 fot ut piskade vågsqvalpet isstranden. Efter två dsgars kringirrande under en I förfärlig gröstorm lyckades det oss längs länga gletschermurar kringgå denna afgrund, Ul aom stängde vår återfärd, och den 21 April j helsade vi med en känsla af frälsning det ;läsnu obrutna istäcket vid Kap Frankfurt. I Från ett annat, ej mindre, bekymmer beftrilades vi den 26 April, då vi öfvertygade oss, att fartyget ej drifvit bort; vi fterfunno det sloch det på sarma ställe, der vi lemnade I det, göder om Wilczek-ön. Några dagar ,Jegnades nu åt hvilan, ty missförhällandet Jemxellan ansträngning och hvila hade i hög grad nedsatt allas krafter, hvilket ei kunde afhjelpas af den tillökning i matförråd, söm lätta under resan skjutna isbjörnar lemnade. tta till tio timmar dagligen hada vi samtlige dragit alädarne och endast egnat fem timmar ät sömnen. ; ) Ha tredje resa, som företogs af Brosch; Haller ock mig i början at Måj med hundsläden; gälde vestern. Fyratio mil från fartyget skaffade ett högt berg, Kap Brinn, 038 vigtiga upplysningar om landets betydliga utsträckding i dennå riktaing. Man kunde följa. detsamia ända till omkring 46 r. 0. längd, och det visade sie vara ett af talrika fjordar genomskuret berglsnd, och här låg dess kulminationspunkt, Humboldtspetsen (omkring 5000 fot). Tät packis täckte hafvet räot söder ända till Körisoetea — en nedslående anblick med afseende på den förestående hemresan. Sedan vi elutat detaa resa och en basmätning blifvit verkstöld af skeppslöjtnanten Weyprecht på isen nära fartyget, voro expeditionens uppgifter att betrakta såsom glutade, och alla tankar gälde nu hemfärden till Europa. Tiden före dest anträdande egnadas åten allmän hvila. Vi iogo afsked af vår börtöngue kamrats graf och af det land, hvilett isstycko af en lycklig nyck hade nkt oss, för att vi skulle kunna verkställa vår äterfärd utan förödmjukelsö och felslagna förhoppningar. : Den 20 Maj på aftonen fastspikades flag-: gorna på skeppet, och återfärden mot hem-j: met tog sin början. Knapp var vår ut: rnstnaing, ty omständigheterna bjödo oss att!l afstå från hvarje beqvärlighet. Utom klä-! derna på kroppen och ett täcke egde ingen någon slags egendom. I början tre, men sedan fyra båtar, alla hvilande ph medar, och tre stora slädar, hvar och en med 17, centners last, utgjorde den. packning, som skulle fortskaffas, och isneböllo proviant, ammunition etc. för 3-4 månader. I början gjorde den djupa snön entre gånger upprepad transport eller befarande af samma sträcka nödvändiga. Sedan man uppnått kanten af dea ännu obrutna landisen, började upp: och nedstigandet med båtar och slädar från isstycke till isstycke och passaxen öfver de smala remnorna. Ihållande sydliga vindar tillintetgjorde de små framsteg, som vi på detta sätt gjorde, och vid utgången af den andra månaden var det afstånd, som skilde oss från fartyget, icke större än två tyska mil. Det såg ut, som om det, efter den långa striden med isens öfvermakt, ej förestod ogs annat än en förtviflad öterfärd till fartyget och en tredje vinter derstädes, beröfvade hvarje förhoppning och blött vicsa om undergähg. Fullkomligt sluten låg. isen, och några gånger måste vi ligga stilla en hel vecka i våra båtar på ett isstycke och vänta, tills detbehagade kanalerna att öppna sig. Men nördanvindarna i senare hälften af Juli utvidgade några vattenvägar och små vakar, tt ibällande regn förminskade isens mäktighet, f: och-på detta sätt blef det oss möjligt att! på 20 dagar bryta oss fram 60 mil, än tåa gande öfver ismassorna, än med stänger eller yxan i hand; än roende, stundom äf-r: ven. seglande. Allt öfvertygade oss om omöjI fr ligheten att ens med ett iartyg kunna detta ) tl ir framtränga till det nyfunna landet. el I början af Augusti iakttogo vi för försi ;ta gängen en dikt från söder kommande l ti örtunning af isen — det vanliga tecknet!fö ill ett öppet hafs närhet, och nå vaknadelv: las förhoppningar till nyttif. Väl tycke li es en ny instängning i isen, som varade em dagar, omintetgöra dem; men den omständigheten, att vi kommo lös den 13 Aug. in ;ch nådde den yttersta isgränsen den 14 unti ler den öfverraskande höga breddgraden af (7,40; var den första borgen för vår rädd-!qe ing. Detta isgränsens nordliga läge öf-st rertygade: oss också om. det utomordentligt! on ;synnssmma isåret 1874, hvilket vi ensamt)he ch uteslutande hade att tacka tör vår rädd-en ling. Vär befrielse ur isen var alltså sista kten af en följd lyckliga upplösningar af ni DO metod nuet Ft ket Ajo tet 02 TT be NN FT RR KN ft fbe AL FANA rr