Aftonbladet – 1 oktober 1874, sida 3

gick in till Winifred, fann han henne en sam, tillbakalutad i länstolen, med ögone: slutna och ett drag i ansigtet, som han e förut hade sett der. Hvad var det? — kanske ån reflex af eldskenet, det enda lju som fans i rummet? Då hän böjde sig ned öfver henne oci oroligt frågade henze: mår du väl, mir Winifred ? uppslog hon för ett par sekun der sina stora, blå ögon Och såg på honom derefter föllo de åter tungt i hop. Allvar samt oroad, tände han ett ljug och ringde I det samma vaknade barnet och började gråta. Modrens ögon öppnades åter och riktade en halft förvirrad blick åt vaggan. Gif mig honom, James Den späde so. nen lades i hennes armar och hon slöt honom med en hastig, nästan konvulgivisk rö relse till sitt bröst, Men armarna sjönko maktlösa ned, hon skakade på hutvudet och såg ångestfullt på sin Man: — Jag kan icke. Han tog barnet och leminade det Åt mrs Malloney, som i det samma kom in. Tag bort dets, sade han med skarp, men dämpad röst, och skicka genast upp Grace. Winifred var i fara, i lifsfara; detta visste: hennes man och hans blod isades af lasa. Dödens skugga hvilade redan öfvor let tysta rummöt, öfver det bleka, stilla ansigtet -— det enda qvinliga anlete, som James Cameron, någonsin funnit skönt. Skulle den skicklighet, som. räddat så mån. ret lif, äfven förmå rädda hennes, hans-äl skade makas? Allt hvad som kunde göras blef äfven Sjordt; derefter satte han rig bredvid henne, omslöt Hetine med sina armar, lade hennes hufvud mot sitt bröst och afbidade tvad som skulle ske.