Aftonbladet – 30 september 1874, sida 3

Vår sträfvan måste nödvändigt gälla degsa frågors lösning. Tyvärr beröfvade oss denj ingångna polarnatten tills vidare hvarje till-j fälle att utforska landet, och till värenj 1874 var det beträffande de föreslagna upptäcktsresorna att befara, att nordanvindarne för länge sedan åter skulle drifva ogs ur sigte af landet, som skulle undersökas, Men lyekan förblef osg hädanefter trogen. Polarnatten, denna gång räckande 125 dagar, förflöt utan den föregåendes fasor; det var inga ispressningar längre, och orubbadt låg det hamnlösa fartyget fjettradt på sitt isstycke i den yttre landisen, Denna vändning hade den mest afgörande påföljd för expeditionen. Hon ingaf en viss tillförsigt, hon lindrade existensen och tillät hela vintern i ända den med största samvetsgrannhet fortsatta obgervationen af de magnetiska konstanterna, i hvilken, såsom här ofvan nämndes, skeppslöjtnanten Weyprecht, skeppslöjtnanten Brosgch och skeppsfänriken Orel deltogo. Herr Orel bestämde dessutom ur en stor följd af absceluta ortbestämningar denna andra öfvervintrings bredd och längd till 59 gr. ostl. och 79 gr. 51 minuter nordl. För det spektral:analytiska iakttagandet af de under båda vintrarne så intensiva polarskenen visade sig en från Minchen medförd apparat något för svag. Vintern 1873—74 var mycket rikare på nederbörd än den föregående, och hela da gars snöyra medförde de många nordanvindarne. När den långa polarnatten uppnådde sin höjd, kunde dag och natt på intet sätt särskiljas, och fullkomligt mörker omgaf o8g i flere veckor, Utan någonting störande firades jalen i ett af snö bygdt hus på ett jestycko. Derefter inträffade åter stark köld, och i hela veckor förblef, likasom föregående vinter, qvicksilfret fruset, Tal rika såsom på alla årstider voro äfven nu björnarnes besök, oeh detta i fartygets allra närmaste omkrets, De dödades genom verkliga gevärssalfvor från fartyget. Omkring 1200 skålpund färskt kött, för hvilka vi hade de 67 dödade björnarne att tacka, utgjorde åter det verksammaste medlet mot skörbjuggaaffektioner, Vår läkares, den i alla afseenden värdige ropresentantens för Ungern omgorger och icke heller litet den (den 24 Febr.) btervändande solens välgörande inflytando afvände för de fleste insjuknade faran af långvarigt lidande. Men deremot var farhågan för en hotande försämring af helsotillständet om bord vid utsinandet af många medicinska hjelpkällor under en tredje vinter blott allt för grundad. Tanken härpå och den sorgliga vissheten, att fartyget äfven nästa sommar åter skulle drifva omkring på sitt olösbara isstycke, slutligen den stora sannolikheten, att fartyget i sitt högt upplyfta läge måste kantra, när snön smälte bort, hade till följd besiatet att lemna det i slutet af Maj och med våra båtar och slädar försöka återfärden till Europa. Under tiden skulle vidsträckta slädresor leda till landets utforskning. Deras lyckliga verkställande berodde väl af slumpen; ty drefve fartyget bort före de resandes bterkomst, så vore desse gifna till spillo och den om bord qvarstannande besättningen känbart försvagad vid det förestående återtåget. Men upptäckten och den allmänna kartläggningen af det framför oss liggande gåtfulla landet voro för expeditionen af så stor vigt, att vågspelet at vidsträckta regor icke kunde undvikas. nm Mars månad hade ingbtt. Ännu var vädret ogynnsamt, kölden stark, middagssolhöjden ringa, men ofvannämnda omständigheter förbjödo all ytterligare tidsutdrägt. Alltså lemnade tyrolarne Haller och Klotz, matroserne Cattarinich, Lettis, Pospischil och Lukinovich, tre hundar och jag den 10 Mars fartyget med en af våra stora slädar, färdades i nordvestlig riktning utåt det vestra hufvudlandets kust, bestego de höga bergsuddarne Tegetthoff och Clintock (2500 fot) och genomtågade den pittoreska Nordenskiölds-fjorden, hvars bakgrund en ofantHR isvägg begränsade — Sonklar-gletscherns ant. Tort på allt lif låg landet framför oss; från alla håll stirrade enorma gletscher ned från de höga ödemarkerna på berget, hvars massor djerft höjde sig i den rådande dolerit-formationens skrofliga kägelberg och platåer, Allt var höljdt i bländande hvitt, ock likasom öfversockrade reste sig de symmetriska bergsafsatsernas pelarrader. Ingenstädes, såsom eljest på Grönland, Spetsbergen och Novaja Semlja, trädde stenen med sin naturliga kolorit i dagen. Detta var en följd af den myckna nedorbörden och dess kondensering mot de kalla väggarne, Luftens ovanliga fuktighet var också orsaken till att vi här, och detta i rak motsats till öfrig arktisk erfarenhet, blott allt för lätt öfverskattade afstånden; dertill kom äfven sällsyntheten af fullt klara dagar. Den låga temperaturen under denna resa gjorde oaflätligt den största försigtighet af nöden, ty hon uppnådde sitt minimum i — 40 gr. Reaumur (om bord samtidigt — 37 gr.), hon gjorde värt nattliga tältläger alltid mycket pinsamt, och icke mindre öfvergången af Sonklar-gletschern vid till och med endast en vindfläkt. Alla klädesplagg voro stelfrusna som jernbleck, och stark rom tycktes ha förlorat all styrka och flytbarhet. Sedan vi den 16 Mars återkommit till fartyget, började förberedelserna till en ny resa, hvars tidsutdrägt var 30 dagar och ändamål undersökning af landets utsträckning mot norr. Tre dagar derefter afled en af våra reskamrater, maskinisten Krisch. Han dukade under för en långvarig lungtuberkulog, försvårad genom skörbjugg, och fördes han på släde under häftig snöyra till sin ensliga grafihöga norden — mellan bagaltpelare, med ett simpelt träkors på grafven, Uppbrottet mot norr skedde den 24 Mars på morgonen. Ressällskapet bestod af herr Orel, tyrolarne Haller och Klotz, matrosernaj. ZAaninovich, Sassich, Lukinovich och mig. Ty värr kunde hundspannet icke mer användas sjelfständigt; endast 3 starka hundari drogo jämte oss den med 16 centnerlastade släden, de öfriga hade dött eller blifvit tjenstodugliga. Men äfven dessa fås gagn var af stort värde. Mot all förutsättning föll temperaturen under resan icke mer under — 26 gr. Reaumur; deremot beredde! 083 snöyra och väta, bildandet af vakar och Tr rr AT Rn a I helst, så förfärad, att hon med glädje ochl: