Aftonbladet – 30 september 1874, sida 3

och högtidlig ton, att blodet isades i Winifreds ådror, Ja, sköterskorna göra det, fortfor hon, och mera underligt är, att någon mor eller nägot barn slipper undan med lifvet. Hur skulle det gå, det ville jag just fråga, om icke den heliga modren (bär gjorde hon korstecknet) vakade öfver de oskyldiga och beskyddade dem för sköterskan och hennes butelj ? Men doktor Cameron tillåter ingen att medföra någon Wwhiskybutelj. En sköterska utan sin butelj är ej en sköterska, inföll mrs Malloney mycket bestämdt. Nej, nej, doktorn är så allvarsam härmed. Ingen, som han antager, får dricka annat än tel inte dricka!... en sköterska inte drickat... Ja, då är ni förlorad, så visst som jag heter Malioney! Då kan icke en glhng den heliga modren bevara er. Och dermed höjde irländskan gina armar med en ftbörd af förtvidan. Winifred sög skrämd ut och höll på att falla i gråt. Ja, ni är förlorad, min perla, och det är en lefvande ganning. En sköterska, som dricker och inte blygs öfver kein butelj, det är illa nog; en sköterska, som dricker i smyg, är värre; men en sköterska, som icke dricker alls, är icke en sköterska, och hvad i gama Irlands namn är att hoppas af en sådan? En sådan logik kunde icke disputeras, och då mre Malloney — blott af öm omsorg för Winifrsåg sinnesro, enligt bvad hon mycket känslofalli förklarade — började pp duka en gräslig lista på olyckor, alla en följd ai sköterskans försumlighet, blef Winifred, som kunde förmåg att tro hvad som