Aftonbladet – 30 september 1874, sida 3

helst, så förfärad, att hon med glädje och tacksamhet emottog irländskans anbud af sina tjenster. Och Winifreds ifver växte allt mer, ju mer mrs Malloney låtsade tveka mellan kärleken till sin kära miss Winnie och medlidande med sin kärleksfulle systerson, som jämte hustru och elfva barn skulle blifva alldeles förkrossad genom förlusten af henne i hemmet. Men kärleken till den allra sötaste miss Winnie gegrade; och deraf kom sig, att mrs Malloney blef en medlem af doktor Camerons hushåll. — Winifred hade blifvit mor, Hennes till: frisknande gick långsamt, men från det ögonblick hennes barn blifvit lagdt i hennesarmar och hennes make böjt sig ned och kysst hennes läppar, var all fruktan förbi. Al årig hade hon synts så lugn. DB doktor Cameron var borta, kunde hon sitta hela timmar med den lille gossen i sin famn; då han grät, blef hon rädd och ropade på sköterskan; men log ban emot henne, så skrattade hon, lekte med honom och sjöng ibland, då han låg på hennes knän, småbitar ur irländska visor, minnen från henneg egen barndom, Och likväl hade hennes egenskap af mor icke verkat sitt högsta under, James Camerons barnsliga lilla hustra hade ännu ej blifvit en tänkande qvinna. Under en månad eller så omkring gick allt så väl, man kunde hoppas. Det var öfverensstämmande med Winifreds natur att känna sig tillfredsstäld, blott bon hade en beqväm länstol, en god brasa och en bok, i synnerhet om hon derjemte ibland fick föra prat med mrs Malloney, tillbringa en och annan lagn halftimme med James och då och då joilra och leka med den lilla gossen, Hon såg aldrig lirgre än till den närva