Aftonbladet – 29 september 1874, sida 2

der den och kasta den i kaminen, då en dunkel känsla lockade honom att i stället lägga ned den i en byrålåda. Sedan han promenerat genom den nu när stan folktoma parken, vek han af åt Picca dilly och hade redan hunnit ett stycke på hemvägen, då han oförmodadt mötte en mye ket angenäm bekantskap — den enda person i London, hvars sällskap verkligen roade honom: kapten Hartwell, en ung man, som egde allt för att göra sig omtyckt, en rätt vacker förmögenhet, goda relationer, godt utseende, god helsa, godt och gladt lynne och godt hjerta derjemte, med ett ord: allt för att vara en riktigt treflig kamrat. Han och Cyril hade blifvit de bästa vänner; det var kapten Hartwell, som hade rekommenderat mr Trim, och Cyril Thornton stod i förbindelse hos honom för många andra vänliga råd af samma slag. Kaptenen stod och höll fast vid mr Thorntons knapphål samt pratade på sitt vanliga, muntra och tanklösa sätt, då ett utrop af rädsla, följdt af en halfgråtande befallning: Bort, bort! skom de båda herrarne att hastigt vända sig om. De varseblefvo då utanför dörren till en modists magasin ett ungt fruntimmer, som med öm omsorg höll i sina armar denallra minsta lilla hund man kunde tänka sig. Kanske hade Keeper aldrig förr sett en så liten kamrat och var derför nyfiken att göra hans bekantskap, eller måhända betraktade han honom blott som en af Londons märkvärdigheter. Det vissa är, att han påyrkade ett nårmare vänskapsband, hindrade den unga flickan att komma fram och såg upp med ifriga, frågande bliekar; medan svansen sakta sopade den dammiga gatan.