Aftonbladet – 29 september 1874, sida 2

MINUL 1081: för sina fördomar från igår. Och på samma ja sätt växla, i många andrå stycken, opinio le terna som vädret i April. Det är ej attif indra öfver, om en representation med ogä-s ker uppgift och vacklande höllning har ettli motstycke i en regering, med hvilken för-c hållandet är enahanda, i Vi nämnde blott en kammare, den Andra; S men månne den Första i högre grad haft en la senomtänkt och säker hållning, som kunnat lt meddela sig åt regeringen och förläna henne lt fasthet? Sädant kan väl ej på allvar påstås. d Om hon än haft landshöfdingarnes och ge-lå neratdirektörerness å dragande kall och em-å betes vägnar iakttagna lydighet och denjs stora. majoritetens af ledamöterna röster il anslagsfrägor att räkna på, så har hon å andra f sidan ännu mindre från denna kammare, än 4 från den Andra, rönt positiva uppmnutrin. 1 sar eller påtryckningar att gå framåt; hont bar här än mera harcelerats i små och än-c damålslösa fejder, och hon har här haft atts kämpa mot en personlig harm på vissa håll, ls som synes vilja perpetuera sig och i enls obruten arfsföljd öfverflyttas på hvarje rel sering, som kommer efter den, hvilken ge-l: nomförde representationsreformen — en nylå tydning af hotet, att fädernas missgernin-? sar skola straffas in på barnen i tredje och? fjerde led. 1 Detta och dylikt kan med fog anföras tilll? förklaring af regeringens karakter och ställs ning; men förklaringen förslåe ej mer än ? till en del, och den andra delen får sökas hos de personligheter, som utgjort regering. l? De ha mestadels i en allt för hög grad re presenterat öfvergångsperiodens motsägelser mellan det gamla, som är dömdt att multna, och det nya, gom oemotståndligt tränger sig fram. I ena ögonblicket talar man med full mening, synes det, om ett nytt statsskick, men i det andra, när det blir fråga om det talets konseqvenser, försöker man att mota tidens ström uppför backen tillbaka till källorna genom en eller annan högtidlig reservation, att andan i Sveriges regeringsform.-äroförändrad. Likasom sieke, när samhället undergått-en väsentlig förändring, andan i lagen ock måste ändras eller fly derur! Mot detta öde hjelpa ej några kungliga dikvamina till ett statsrådsprotokull. Men detta har regeringen ej velat inse, hona har ej velat gå in på, ätt det att taga seden dit man kommer är en förträfflig re gel vid ombyte bäde af — tid och rum, Derför har hon, försatt i en helt ny ställning och stående ansigte mot ansigte med idel nya uppgifter, kommit att med en vise ifver göra sig till målsman för utlefvade åsigter och förbldrade traditioner, såeom när hon nyligen yppade en strid, der riksdagen aldrig kan eller skall gifva vika, nämligen om represeontationens rätt öfver de ordivarie anslagin — en strid, der hennes nederlag, vi mena ej de tillfälliga mivistrarnes utan regeringsmaktens, skall varda dess känbarare, ju längre den ojemna kampen fortsättes. Derför har hon ockl. kommit att framträda såsom äterhållandel. kraft mot utvecklingen af de följder, som representationsreformen bar i sitt sköte,l hvilket dels varit skadligt för personer, som härigenom synts förneka siova föregå enden, dels ock alldeles onödigt, ty den be-l. höfliga återhåilskraften finnes inom represen-) tationen; och funnes den ej der, så skullel. ett motstånd från regeringens sida, hvilket ej kan undgå att antaga prägeln af negativitet, ingenting annat uträtta än att fråmbringa en missnöjd sinnesstämning, men visst ej hindra påtryckningar, för hvilka hon till slut måste vika, Slutligen har ock denna regeringens obenägenbet att se tiden midt i ansigtet och erkänna, bur stort det afstånd är som skilier oss från 1865, samt hennes föreställning, att det nu framför allt gäller att fara varligt, gifvit åt hennes verksamhet, äfven i oskyldiga frågor af ingen konstitutionell vigt, en karakter af halfhet. Sålunda bar, för att taga ett exem pel, den nu afgångne finansministern, tröts sitt obestridliga och tillförens ådagalagda intresse för enkelhet och reda i statens finansförvaltning, och ehuru han i sjelfva verket var i stånd att bedöma dithörande frågor med affärsmannens praktiska och at embetsmannamässiga ovanor ofördunklade blick, likväl i denna förenklingsfrågas bufvudpunkt —-riksgäldskontorets. ställning inom finansförvaltningen — endast vågat sig på att föreslå en half eller fjerdedels reform, der han utan några tänkbara olägenheter och med allmänt bifall kunnat taga det hela i stället för en bråkdel. Om vi således anse omdömet om den regering, af hvilken hr Wern varit ledamot, ej böra lemna ur sigte, att hon är dn expression af en öfvergångstids oreda och mot sägelser, samt att representationens oklara hållning delvis förklarar : regeringens, så kunna. vi å andra sidan ej fröngk, att hon genom brist på beslutsamhet att se framkt och taga den nu, mot förr, djupt och oåterkalleligt förändrade ställningen sådan den är, har förlamat sig sjelf. Hvad den nye finansministern vidkommer, så har han i Andra kammaren intagit en oberoende ställning mellan de tvänne, något oegentligt så kallade partierna. Jemnande den diplomatiska banan på en tid, då dess slingrande lopp mer än någonsin måste förefalla ett svenskt sinne pinsamt, har han sedan dess delat sin tid mellan skötseln af omfattande affärer och ett verk: samt, kunnigt och intresseradt deltagande i det politiska lifvet såsom statsrevisor och riksdagsman. Han skall utan tvifvel tillföra rädkammaren ett tillskott af orädd be-l slutsamhet, Förvaltningens, icke blott fi; nansförvaltningens, förenkling skall i honom finna en varm målsman: han hari frå gorna om de två olidliga utväxter på stats kroppen, hvilka kallas kommerskollegium och . riksgäldskontoret, med all önskvärd tydlighet lagt i dagen sina åsigter i denna del.i Begåfvad för den parlamentariska debatten, med rätta uppburen af den kammares sympati, han tillhör, bör han kunna motse en efter omständigheterna — de omständigheter, som i det föregående påpekats — god. ställning till folkrepresentationen och den upplysta allmän na meningen. Den under 25 Ang. 1791 utfärdade In.