Från 1865 till 1871 blefvo tretton per-lko ner, tillhörande alla sambällsklasser, från y; betsmannen ända ned till den simple po-jto; agenten, efter hvarandra noddlnckaa eller ge jutna af individer, som under alla dor da x år lyckades undkomma upptäckt. ÅT til illiga af dessa mord eller mordförsök för-11;) vades midt på ljusa dagen, påstadens torg pr h midt framför vakthuset. Arresteringarym: odde och misstänkta personer höllos må-!wM dsvis i fängelse. Men allt detta utan nå-y, )t gagn: det var omöjligt att upptäckalgt ler gripa brottslingarne. Hvarken de talpr ka vitnena af dessa blodika uppträden el (jo v offrens vänner och slägtingar, ja icke ge 8 de som voro hbefryndade med de offerlae m undkommo med lifvet, kunde eller ville klaga förbrytarne, Eu lika ogenomtiröng-lje hemlighetsfullhet omgaf mördarnes af-lp, gter. Det var omöjligt att utröna hura lqe ida de voro betalta verktyg för andra el-lyj r fanatiker, som banade väg för en insur-ly ktionell rörelse. Först förlidet år, då allt opp om att upptäcka mördarne var öfveritvet, inträffade att en man vid namn Gioanni Resta infann sig hos instruktionsdo-!p aren i Pistoia och upptäckte banditernezlq amn och organisation, hvarjämte han afgafl: en mest detaljerade redogörelse för derasl, ;rbållande före och efter hvarje mord. Hanlq ar bror till en af brottslingarne och för11, rogen vän till de fleste af dem, Han hadelp nda till slutet stått på bästa fot med dels ugutra personer, han anklagade, och upp-ig af som skäl för sin angifvelse, att han önkade afskudda sin son den misstanken attly, a haft en mördare till far. Af denna an-l, ifvelse och den undersökning, som följde, l, ramgår att för nio år sedån bildades ett ällskap, hvilket ursprungligen blott räkade tolf personer och som efter formliga ådplägning fälde dödsdomar, hvilka förstlq erkstäldes med en viss skygghet, men se-, an med en från känslan af ostraffbarhetli ärrörande djerihet. Pistoler och gevärjt rukades någon gång, men vanligen knifvar, l; vilka förvarades i en kista i det rum, der; pan samlades, och hvilka kallades pennorx. l7 Första offret var ehevalier Monghine, f. d. 11 irektör för nationalbanken, hvilken då ban l, n qväll begaf sig till sitt hem, blef neå-l stucken med kni. Äsgdamölet med mordetl; rar att straffa honom för de svårigheter och ; uinder, som hans vägran att diskontera vox:l; ar förorsakat åtskilliga mindre yrkesidkare. l, ön läkare vid namn Fusconi Sebastiano Jömdes och mördades af lika allmänna sköl. Han tillvitades att hafva sagt en g säden var dyr, att egarne borde förfoga öf1; ver den så fördelaktigt som möjligt för dem , sjelfva och att folket måsxte svälta till den j; rad, att de blefvo nödsakade att äta strö. ft, Andra, såsom prokuratorn Cesare Capper,l; mördades till hämnd derför att medlemmar at bandet blifvit häktade och länge hållna l, i fängelse; andra äter, sksom bröderne Tas sinari, hvilka voro medlemmar af säliskapet, såsom en varning för den oförsigtig bet, hvartill deras nästan alltid berusade tillstånd kunde gifva anledning. En delaf mördarne hörde visst icke till den uslaste klass af menniskor. De voro icke utan fosterlandskärlek och bade kämpat på ett hederligt sätt i Tyrolen 1866, eller hade de, likt Cavaleoli Giovanni, börsamnat Gari-1 baldig kallelse 1867, Ett annat karakteristiskt drag var det slags offentlighet, som gafs åt deras handlingar. Icke nöjda med att afrätta sina offer midt på dagen i tal-d. rika vitnens närvaro, underrättade de dem om deras dom genom anonyma bref ellerj genom offentliga anslag. Många personer, l! deribland sädana mot hvilka mordförsök blifvit gjorda, igevkände mördarne flere gånger; men om några bland de senare råkade att vara bland dem. som polisen tog i förvar, vågade ingen sfgilva vitnesmål mot dem, och medgörliga personer funnos, hvilka intygade ett alibi, sådan var den skräck och medbrottslighet de förorsakat. Daily News innehåller i sitt senast hitkomna nummer en intressant artikel om presidenten Grants utsigter att få residera i Hvita huset äfven under perioden 1876 —1880. Daily News uppsats lyder sä lunda: Presidentvalet 1876 har redan börjat störa de amerikanska statsmännens drömmar och ett omen har visat sig i form af ett förslag om ett val för tredje gången. Förslaget framstäldes för någon tid sedan såsom en förkännare, och några betraktade det då rent af såsom ett skämt, Ett återval för en gång af en populär och gynnad president är en vanlig tilldragelse inow Amerikas historia, men ett återval för andra gången står i strid mot alla republikens traditioner. Washington och Jefferson hafva vägrat det, och det amerikanska folket kan knappast tro att general Grant skail bifalla det. Och likväl blir möjligheten att Richmonds eröfrare skall storma fram på en mark, der republikens grundläggare froktade att sätta sin fot, allt klarare för hvarje månad. Det fins i det stora hela intet an nat, som kan hindra general Grant från att för tredje gången uppställa sig såsom kandidat, än regeringens traditioner, och en tradition, har den än ett .rhundrades vördnadsbjudande helgd, gäller icke mycket inom Förenta Staterna. Förslaget om ett val för tredje gången mottogs först såsom en fräck: het, en vanvörånad. Det avsågs såsom ce sarism, såsom spetsen af monarkiens kil och såsom en förolämpning mot mirnet af de stora presidenterne från det förflutna, Men en smula reflexion har kommit ästad en visg grad af fattning, och presidentens återval diskuteras nu såsom en af den kommande stridens möjligheter. Hvarje statens tjenare som skulle komma att afgå med presidenten, från statssekreteraren till brefbäraren, äro ifriga att qvarstanna med honom, och derföre nitiska advokater för ett återval af den man, som skulle bibehålla dem på deras platser. Det parti, dessutom, som vunnit tvenne presidentvals-segrar under hans ledning, ansernaturligtvis att hans kandidatur skulle kunna bereda dem en tredje, som uader annan flagg måhända kunde blifva tvifvelaktig. Hvarför, frågas det, skulle blott och bart ett dylikt konstitutionelt bruk stå i vägen för dessa möjliga fördelar? Hvad betyda presidentskapets traditioner inför dylika kraf? Dessa irägor hafva allmänt diskuterats och synbarligen med en allt mera tilltagande lutning till presidentens förmån. Det är redan nästan säkert, att han kommer att föreslåg inför det republikanska mötet, då det sammanträder, och under de månader, som ännu återstå innan elektororace utses, skall nationen hafva hunnit så vänja sig vid tanken på ett val för tredje gången, att, så framt icke, såsom dock möjligt är, oförutsedda bändelser tima i södern eller partiställningen i norden undergår några betydligare förändringar, presidenten skall hafva de bä ata utsigterna att såsom de republikanskes kandidat blifva för tredje gången vald. Den vigtigaste invändningen mot valet af samma president för tredje gången är