Aftonbladet – 25 september 1874, sida 3

förtrollade prinsessan och tant Emily den goda föen, hennes gudmoder. Så djupt hade hon förirrat sig i f6ernas rike, att hon icke hörde, att gårdsgrinden slogs igen eller att porten öppnades, och först Ruths röst nere 1 förstugan väckte henne ur hennes dröm: mar. Miriam sprang lifligt upp, ilade ut för att möta sin syster, slöt henne under många kyssar i sina armar ock förde henne under muntert prat och skratt åter in i förmaket. , 38e, Ruth; en så präktig brasa, jag har tändt — jag alldeles på egen hand! Brinner den ej vackert? Jag blef så frusen under promenaden med tant Emily, och jag tänkte, att du skulle vara så med. Ruth prisade brasan och Miriama skick: rlighet, men kastade på samma gång en be kymrad blick på det: flammande bålet-i kaminen, ty dagen: var mild och stenkolen ganska dyra, men hvad mer? — hon skulle ej behöfva mycket köl denna vinter, om den plan, hon nu hade i tankarne, gick i föllbordan, ; t Med den tysthet och snabbhet i alla rörelser, som voro henne. egna, tog Ruth af sig hatt och sjal, drog -sitt arbetsbord till fönstret och.satte sig ned för att draga nyttå af det återstående dagsljuset. Men detta var: stridande mot Miriams åsigter om sällskaplighet och hon utbrast mycket bestämdt: Nej, Ruth, detta är sannerligen för ledsamt; du kan väl icke tänka på att-arbeta nu, då jag hade gjort mig så säker på att få språka borten treflig stund här vid min Vackra, klara skymningsbrasa. Numera, dö vi se hvarandra så litet, kan du väl inte neka mig en halftimmel Låt mig blott få begagna mig af den stunds dagsljus, som ännu återstår, sedan