Aftonbladet – 25 september 1874, sida 3

Vaccinationsfrågan. Visby den 23 Sept. 1874. Till Redaktionen af Aftonbladet. Liksom man här med stort intresse läs artiklarna om vaccinationsstriden, så har hä bilagda embetsskrifvelse väckt stort uppse ende och högt gillande. :För den händels att red, ej redan fått del af nämnda skri! velse, bifogas den här i bestyrkt al skrift, — — — — i Utdrag af prot. hos Sund OR ISYRK den 24 Aug 1874. 213. Från ombudsmannen : hade till kollegium de 9 sistlidne: Juli inkommit ett memorial af fö jande lydelse: Ödmjukt memorial! 7 För några månader sedan utkom i bokhandel: en medicinsk afhandling med titel: Om smitt koppor och andra utslagsfebrar; af med. dokte A. Fk Melander. läkare vid Visby badoch vat tenkuranstalt. Denna, såsom det vill synas. väl menande publikation, som framträdde just på e1 tid, då hufvudstaden och flere trakter af lande voro: hårdt hemsökta afsmittkoppor, väckte si småningom uppseende, :isynnerhet bland läkare att jag ansåg mig böra taga kännedom om der ingalunda vidlyftiga skriften, Huruvida den samma i vissa delar kan anses vara af nytta lem nas derhän; dock förekomma deri några punk ter, som synas mig. så anmärkningsvärda, at jag af tjenstepligt uppfordras att påkalla kollegi uppmärksamhet på denna skrift, i vårt land hit tills ovanlig nog. Men då ett sådant ämne son en medicinsk afhandlig här upptages, ärdeticke min mening att referera författarens åsigter on utslagsfebrarnes natur m. m.; tvärtom, och med förbigående af hans teoretiska resonnement, må det tillåtas mig, att med anförande af några ci tater visa, huru författaren insett sin pligt at! iakttaga hvad nu gällande reglemente för skydds. koppympningen i riket af den 29 September 1858 föreskrifver. På sidan 14 af ifråga varande skrift yttrar författaren: Vaccinering — — — — är ett mycket allmänt begagnadt och i många länder (äfven i Sverige) genom lag föreskrifvet, men osäkert och farligt skyddsmedel mot koppor;och derefter på samma sida: Från naturmedicinsk ståndpunkt bedömdt kan icke tillerkännas vaccinatio nen något loford för tillskyndad verklig nytta, utan i stället måste den stämplas såsom farlig och i sina följder mången gång förderfligt inver kande på menniskans lif och helsa, för hvilken lerför bör kraftigt varnas; samt slutligen, sid. 14 och 15: Högst sannolikt har den i lag änbefallda och derigenom nödtvungna, till hvarje RI TEN sig sträckande vaccineringen sin Ifyga andel isden ällmänna, allt mer tilltagande, stora sjuklighetenoch svagheten hos flertalet vete bådevi stad. och på landet nu. för ;iden.s Det synes af hvad här blifvit citeradt, ätt på samma gång författaren i fråga om vaceinatioens boydölne Infager jen ståndpunkt alldeles notsatt den, som f: n.: omfattas af den medicinska vetenskapen, varnar.han tillika en och hvar för nvändande af det enda profylaktiska medlet — skyddskoppympning — mot smittkoppor, och finrer det tillständigt att genom sin skrift söka vorttaga hos allmänheten allt förtroende för savima medel, oaktadt ofvannnämnda reglemente ortfarande anbefaller, att alla samhällsmedlemnar i Sveriges rike, hvilka icke kunna styrka let de antingen haft smittkoppor eller blifvit med ramgång vaccinerade, äro skyldige vabocinering EE hv : Af hvad nu anfördt blifvit, och med stöd af 8 3 i Sundhetskollegii instruktion den 6 Decemer 1815, föranlåtes jag vördsamt hemställa, det loktor Melander måtte förständigas inkomma ned förklaring öfver de anmärkningar, som blif. it framställda mot hans ofvan berörda skrift, varaf ett exemplar jemväl här bifogas. Stockholm af: Sundhetskollegii ombudsmansontor den 6 Juli 1874, Carl Edling. Sedan detta memorial bland kollegii hrr ledanöter cirkulerat, företogs målet nu till afgöahde, dervid och ehura kollegium visserligen elade .ombudsmannens åsigt om doktor Melaners otillständiga förfarande att med stöd af tskilliga gamla, länge sedan öfvergifna funSE vändande sig till en allmänhet, som cke kunde bedöma dylika frågor, afråda från ae Ret af lagligen gifna föreskrifter, kolleium likväl ansåg sig icke böra vidtaga den af mbudsmannen begärda åtgärden, emedan den å kallade afhandlingens innehåll icke läte föränta, att några ytterligare upplysningar kunde nas genom en från doktor Melanderinfordrad klaring; hvadan kollegium inskränkte sig till tt i protokollet anteckna sitt beklagande, att.en lik afhandling skulle till författare hafva en redlem af Sveriges läkarekår; och skulle utrag af detta protokoll öfversändas till k. m:ts efallningshafvande i Gotlands län för att doktor felander tillställas, ; H Som ofvan, In fidem Carl Schönmeyr, ETETERERNOKAGSSRN ARA —