Aftonbladet – 25 september 1874, sida 3

eleganta klädsel, fina sätt och oberoende ställning ingåfvo henne den djupaste ber undran; och så väl tillgifvenhet som beundran: ådagalade hon, täckt och oöfverlagdt, på tusen gätt, till stor tillfredsställelse för den lefnadströtta verldsdamen, Många helsningar till Ruth!s ropade tant Emily, då -kusken redan börjat köra och Miriam var halfvägs uppför trappan; helsa henne från mig,. att hon är en ganska obeskedlig och egensinnig flicka. Förtjust öfver allt, som hon hade sett och hört, kände gig Miriam. nästan stött öfver; att Ruth icke var hemma. O, himmell! tänkte hon, huru tråkigt-och fattigt här ser ut,: då jag kommer ifrån tants vackra rumb. Aldrig förr hade deras lilla förmak synts. henne så, ty aldrig förr hade how der saknat Ruths närvaro, och den gat rummet solljus och hemtrefnad. . Jå, der var ödsligt och skumt, men hot villd se, om ej en eldbrasa kunde lyga upp rummet. Miriam grep genast verket an; lade in ved och kol i kaminen, och snart lågade der en präktig eld. Nu blef det något bättre. Hennes nästa företag blef: att släpa den enda länstol, varmed förmaket kunde skryta, till den slitna mattan framför eldstaden och låta sin egen lilla täcka person sjunka ned i stolen. Sedan:detta väl var uträttadt, började hörn drömma om framtiden, hvilket under nuvarande förhällanden var det an. genämaste, hon gerna kunde företaga sig, och hvarje glad föreställning afspeglade sig i det vackra, glädjestrålande ansigtet, öfver hvilket icke den ringaste skugga drog fram under denpa stund af tystnad och ensamhet. Hela hennes framtid syntes henne så underbar och skön, lik en af dessa sagor, som hon läst för flere år sedan, blott ännu mera intressant, emedan hon sjolt var dea