Aftonbladet – 24 september 1874, sida 3

Hvad säger ni härom? Vill ni antaga mij till vän ? Ruth svarade intet härpå, men hon gic till en hvit rosenbuske, som växte nedan för förmaksfönstret, och hon bröt den skö naste rosen, Denna buske är företrädes vig helgad åt de döda, sade hon med mil och låg röst, i det hon räckte blomman å den allvarsamme mannen och såg på honon med ett halft bly-t, halft bedjande leende Hvarje söndag plockar jag den vackrast roson för vära föräldrars graf. De hvil: på Kensal Green. Der hvilar äfven min syster. Dett: var allt hvad han sade, då han emottog rosen och böjde sitt ansigte öfver densamma. Det var första gången, han talat med en främling om den döda systern, som hade varit honom så kär. Ruth andades djupt. Således .hade äfven han egt en syster! Denna taake var ett nytt band af sympati emellan dem och tycktes draga honom närmare till henne; men Ruth sade intet. Följande söndag bröt hon emellertid två hvita rosor i stället för en. FEMTONDE KAPITLET. Den vänskap, James Cameron hade erbjudit Ruth Edgestone, bestod icke i toma ord. Den ötvertygelse, han hade, att hon aldrig på ogranlaga sätt skulle draga fördel deraf eller annat än i största nödfall vända sig till honom, gjorde honom så mycket mora intresserad för att hjelpa henne, en sak som likväl hennes ömtåliga, stolta och oberoende karakter gjorde svår att verkställa. Hade Ruth kunnat räknas bland vanliga föremål för barmhertighetsverk, hade det varit lämpligt att göra insamlingar eller förskaffa henne inträde vid någon in: rättning för :pauvres honteuses;dåsskulle