Aftonbladet – 24 september 1874, sida 3

Moderna kaffeförfalskningar. Vid bedömandet af kaffebönornas värd har hittills från allmänhetens sida särdele vigt — och detta icke utan skäl — blifvit lag vid deras gröna färg, men nu mera ha detta kännetecken icke något värde. De låg naturligen för köpmannen ingenting närmare till hands, då färgen på en skepps last . kaffe var mindre tillfredsställande än att hitta på ett färgande medel, som va i stånd att så liknande som möjligt efter härma den gröna färgen hos de råa bönorna Tyvärr hade uppfinningsanden för dett: ändamål valt en färg, innehållande koppar och dermed verkligen i de större sjöstä åerna upprättat formliga färgerier för kaffe bönor, på samma sätt som redan länge va rit fallet för de olika tåslagen. Vill man hafva en någorlunda garanti fö renheten hos kaffebönorna, så gör man bäs i att, sedan de blifvit rensade, öfvergjut: dem med varmt vatten och att derefter tork: dem, innan de brännas. Genom en dylik behandling, hvilken, oafsedt det för hander varande främmande färgämnet. rodan wu: renlighets synpunkt är att rekommendera förlora kaffebönorna ingenting i värde, då de väsentliga och verksamma beståndsde larne i kaffet först genom bränningen komm: till full utveckling. Underlätes tvättninger af kaffebönorna, så införlifvas fullständigt de möjligen inblandade främmande färgämnera genom bränningen; och otvifvelaktigt skall åå efter hand, oafsedt kaffets dåliga smak, infinna sig en skadlig verkan på organismen. För att pröfva vattnet, med hvilket man har tvättat kaffebönorna, på dess kopparhalt, behöfver man blott, sedan det gjorts något surt, neddoppa i detsamma och der under några minuter qvarhålla ett blankskaoradt jerneller stålknifblad. När detta åter uttages, har det, om koppar varit närvarande, öfverdragit sig med en helt tunp, röd hinna, som är intet annat än me: tallisk koppar. Det i brändt och malet tillstånd köpta kaffet innehåller icke sällan sådant kaffe, som redan blifvit användt för beredning at denua åryck och derefter 6ter torkadt, samt dessutom sikoria. Utan åenna senare tillsats synes vid pågjutning af ett sådant kaffe vätskan blott föga färgad på grund af den tillsatta kaffeqvantiteten, hvarigenom säledes denna förfalskning är lätt att upptäcka. Man behöfver nämligen blott läta kallt vatten rinna genom dylikt, malet kaffe, så erhålles en brun soppa, hvaremot oförfalskadt, malet kaffe icke gifver någon färsad vätska med kallt vatten. Färgningen åstadkommes blott genom tillsats af cikoria eller surrogat. Om åter i det malda kaffet finnes sådant, som redan biifvit användt, kanna de lätt söndersmulade styckena blott igenkännas på den berydligt svagare smaker. Men huru står det till med det så kalla de homöopatiska kaffet och förfalskningarna deraf? Denna fråga skall ovilkorligen tränga sig på dem, som utat mer eller mindre grundade skäl för sin helsas skull tagit sin tillflykt till dylika fabrikat. Härpå svarar författaren: alla dessa fabrikat kunna ej göra anspråk på benämningen kaffe. ty utaf verkligt kaffe finnes ej ett rpåri dem. En läkande eller helsobringande verkan hatva de öfver hufvud taget ej heller, då en enkel ondersökning visar, att de oftast icke bestå af annat än bränd råg; och stundom hittar man äfven deruti enstaka, obrända rågkorn, En dylik kaffeaffär är emellertid högst 1önande. Ett paket sådant kaffe kostar t.ex. 10 öre eller 1 centner (42,5 kilogr.) i rundt tal 30 kr., men för närvarande kostar 1 centner råg 6 å 7 kr. Man må nu räkna affärskostnaderna huru högt eller lågt man vill, så förtjenas säkerligen Btskilligt mera än 99 procent. Men allmänheten synes dock icke vilja på något vilkor mista detta fabrikat. Det är emellertid naturligt, att det äkta kaffet icke i någon mån kan ersättas af dylika fabrikat, ännu mindre af dem utträngas. I alla händelser äro de likväl ett mera oskyldigt, rent och oskadligt surrogat än det s. k. tyska kaffet. På flere ställen utgör detta den alldagliga drycken hos de mindre bemedlade klasserna, hvilka till följa af det ständigt s:egrade priset på det äkta kaffet föranledas att tillgripa detta surrogat. Det är egentligeningenting annat än bränd och malen cikoriarot. Cikoriaroten innehåller ett bitterämne, som gifvit anledning till, att man valt det såsom ersättning för kaffets bitterämne. Dertill kommer, att vid bränningen en ringa nängd vidbränd olja bildas, som meddelar it extraktet af den rena eikoriaroten en viss obehaglig arom. Den väsentliga beståndsdelen i det äkta kaffet fattas emellerid alltid i en dylik dryck. Billigheten hos letta fabrikat föranledde till en början stor fterfrågan, hvarför också cikorian steg i ris; men då hittade köpmännen på medel