Aftonbladet – 24 september 1874, sida 2

sida, började smeka henne och lofvade at aldrig mera Vara så stygg. Med stor ansträngning beherskads Ruth sin sinnesrörelse, men under hela aftoner skulle .en skarpsynt iakttagare märkt en fortfarande sorgsenhet i hennes röst och leende. Miriam var likväl ej någon skarp synt iakttagarinna, och nöjd att hafva för sonat sig med sin syster, lät hon denna ställa i ordning åt henne på soffan, hvar. efter Ruth tillagade te och frestade konva: lescentens nyckfulla matlust med en smörgås, så artistiskt skuren, att den måste an. ses som ett Verkligt mästerstycke i sitt slag. Då te druckits, drog Ruth fram en stol till soffan och öfverlemnade sig åt den enda sysslolösa stund, hon under dagens lopp tillåtit sig, åt det trefliga skymningsprat, som för Miriam var ett stort nöjo. Då var det, som Ruth för första gången meddelade henne sin stora plan att åtminstone för en vecka förskaffa henne ombyte af luft. Miriams utrop af förtjusning och det ljusnade uttrycket i hennes ansigte voro en tillräcklig belöning för hvarje uppoffring, den ifrågasatta resan hade kostat eller kunde korima att kosta henne. Då den första hänförelsev hunnit något lägga Big, börjado de båda systrarna sina öfverläggningar om vägar och tillgöngar, om tid och ställe, dit de skulle fara. Det sistnämnda var den vigtigaste frågan af alla, och Ruth var synnerligt angelägen om att finna en plats så nära staden som möjligt. Efter en stunds tystnad afbröt hon Miriams uttryck af en öfverspänd förhoppning med den mycket prosaiska frågan: Jag undrar, om vi skulle kunna åka i tredje klassens vagn?