Aftonbladet – 24 september 1874, sida 2

URIUUL OST: land garantera dess nationella integritet och äfven afstå till konung Kristian hela Slesvig. Om denna plan icke existerar som ett po: itiskt förslag, hår döss tipphofsian döck livarje fall ei hög tanke om furst Bismarcks djerfhet. Tagespresse pästår emellertid bestämdt, att förslaget på preussiska regeringens befallning blifvit förelagdt koungen af Danmark, och att kung Kristian förkastat det samma. Det är icke bssynnerligt, att planer, med större eller mindre auktoritet, från alla Verldens håll och kanter tillskrifvag furst Bismarck, När Napoleon befann sig på höjden af sin makt var också luften full af planer, hvilka med den utoms ordentligaste tillförsigt tillskrefvos honom; Men om Napoleom var sid tids uppfinningsrikaste statsman, har å andra sidan furst Bismarck visat sig i stånd att utföra planer, hvilka öfverträffa hans medtäflares djerfvaste förslag. Just emedan man kan vara säker om, att förstoringsplaner i närvarande tid skola tillskrifvas Tyskland, bör man mottaga ryktena om dem med största för sigtighet. Då vigtiga underrättelser, som röra många och stora intressen, bestämdt framställas, kan det vara nödvändigt att granska dem; men man bör dervid icke förbise den upprörda allmänna stämningen på en stor del af kontinenten som en källa till falska rykten. Det gifves ett skäl, hvilket kan bidraga till ett lugnt skärskådande af detaljerna af det senaste ryktet. Detta är att Danmarks inkorporerance i det tyska kejsarriket icke han ega rum utan det danska folkets fulla samtycke. Vigserligen kan ingen jämfärelse ega rum mellan de båda landens militära krafter, Pyskland har mer soldater än Danma:k inbyggare och skule kunna öfversvämma halfön och ö det ville, Men furst Bismarck känner allt för väl nödvändigheten att blidka den kolossala stat, som jämte Tyskland eger Östersjökusten, för att vilja föreslå, att man skulle plantera tyska finan vid Helsingör med väldförande af danska känslor och rättigheter. Det är möjligt, att den tyske kanslern kan önska att Danmark skall ingå i kejsardömet, liksom han förr önskade det med afseende pl Bajern, Baden och Hessen. Men om det var nödvändigt, att detta inträde, hvad de tyska statersa angick, skedde af fri vilja, är det så mycket nödvändigare, då fråga är om en skauvdinavisk stat. I detta ärhundrade hafva tyskar kämpat mot tyskar, men en känsla af enhet har dock gjort sig gällande midt under striden, Efter batal jerna i Böhmen för åtta år sedan, frater niserade de preussiska och österrikiska soldaterne på slagfältet och bevisade hvarandra dess enkla gästfrihet. Men helt annorlunda har det varit med striden mellan tyskar och danskar, af hvilka de senare kämpat för sin nationella tillvaro och nu icke sätta mindre värde på den, derför att deras kollektiva Jjf lidit afbräck genom krigslyckan, Det anbud, zom säges ha blifvit gjordt den danska regeringen, för att förmå den att ingå i tyska kejsarriket, står icke i nägon proportion till det offer, som fordras. Om man säger, att den borgen för integri tet, som erbjudes af Tyskland är af den po litiska betydelse, att den bör tagas i öfvervägande, kan man genmäla, att om en liten och fredlig stats oberoende och trygghet icke garanteras af Europas allmänra lag, så länge dess regering är förnuftig och dess folk hederligt, lefva vi under den råa styrkans välde, och att garantierna icke äro värda det papper, på hvilket de nedskrit vas. Hvilka furst Bismarcks förhoppningar och åsigter än äro, syner det dock, öfver hufvud taget, otroligt att han skulle ha för afsigt att i närvarande ögonblick framställa till Europas politiska bedömande ett förslag sådant som detta.