Aftonbladet – 22 september 1874, sida 3

så hjelplös och för honom så dyrbar just genom den svaghet, som gjorde det för henne omöjligt att stå allena i vorlden. Sjelt en praktisk man och lefvande ett verksamt, nyttigt lif, hängaf sig James Cameron icke just ofta ät dylika förevtällningar, men förhållanden och tillfällen gifvar, då vi tvingss att hålla en räfst med våra egna tankar och känslor. Winifred snade föga hvad som rörde sig i hennes makes själ, liksom han ej heller gissade sig till arten af hennes tankar, då hon, kter tyst, satt med sänkta ögon och ett ljuft tankfullt uttryck i sitt ansigte och lekte med sin vigselring, som tycktes vara allt för tung och stor för det fina, lilla fingret. Doktorn drog en stol till sin hustrus sida, tog plats och slöt i sin hand den Hlla handen, som bar dot magiska, gyl lene bandet. Ehuru han ingalunda var nägon smekande äkta man, skänkte det honom ett nöje att bålla hennes hand i sin och hon hade dessutom ett så intagande sätt att öfvorlåta den kt honom, liksom det verkligen vore hans rättighet att hålla eller att återlomna den, allt efter som han fann lämpligt. Vet du hvad jag tänkte, Winifred? Nej. : sg stod och tänkte på hvilket sorgligt öde det är för en ung qvinna att stk alldeles ensam i verlden — att icke ega nå gon, starkare än hon sjelf, vid hvilken hon kan stödja sig i pröfningens eller sorgens stund. Du tänker på gamla, ogifta fruntimmer? Gamla eller unga, äro de lika beklagansvärda. En qvinna må ega ett modigt och sjelfständigt sinne, så kan hon ändå ej alltid vara stark, och huru de svaga och obeslutsamma förmå reda sig i denna verld