Aftonbladet – 21 september 1874, sida 3

enligt hans förmenande smittkopporna vore en gynnsam form för naturers läkesträfvande och det förbrända kroppsslaggets utkagstande genom huden och att genom vaccinationen naturens reaktionsförmåga längre eller kortare tid blifver gå försva gad, att den icke är mäktig att genomföra någon starkare reningsprocess, såsom koppor m. fl. — Izgen läkare, menade hr Lamm, bör blindt svärja in verba magistri, utan en hvar ega rättighet, om icke skyldighet, att, så vidt han förmår, granska läkekon stens alla områden och delar, Men må hvar och en vakta sig väl för att begagna gin granskningsrätt på det sätt, att han framlägger inför allmänheten hugskott, hvaraf olyckor kunna följa. Vaccinationenz fördelar och clägenheter må gerna granskas och omgranskas. Detta har skett flere gånger förr och kommer väl framdeles att ske kter och återigen. Attskyddskoppympningen är obligatorisk hos oss lägger ingalunda hinder för den vetenskapliga undersökningen. Men man afväge i detta vigtiga spörjsmål ärligt sitt pro och sitt contra. Att på grund af en eller annan ytterligt sällspord olägenhet eller till och med olycka, som kunnat vara eller verkligen varit en följd af ympningen — en olycklig händelse ibland millioner vaccinerade — försöka tillintetgöra allmänhetens tro på skyddskoppympningers verkliga fördelar är otillbörligt, Den högst sällsporda olyckan måsta uppmana till ett försigtigt förfarande vid ympningar, men får irgalunda tjena till protest emot en pre ventiv-åtgärd, gom tjenat millioner menniskor till skydd emot en af menniskoslägtets förfärligaste sjukdomar. Hr Broberg: Hr B. erinrade om att dr Melanders bsigt om kopporna är densamma, som redan 9:de århuniradet hade, nämligen att kopporna vore en reningsprocess, hvarigenom mennisko-organismen gjorde sig fri från en mängd skadligheter och sålunda blef långt friskare än förut. Dr M. står således med hänseende till kopporna qvar på en ståndpunkt, som läkekonsten längesedan lemnat; och då så är, är det ej underligt, att han j inser värdet af vaccinationen, hvars upptäckt är en välsignelserik följa just af de framstom läkekonsten gjort, sedan hon öfvergaf den åsigt, dr M. hyllar. Snarare kunde man undra på, att dr M. ej ät. ven upptagit 9:de århundradets hsigt om sjeltva källan till de skadligheter, hvarifrån menniskorna genom kopporna skulle renas. Det är blott 1600-talets modifikation af denna åsigt dr M. antagit, då han angifver koppornas egentliga grundorasaker vara giftiga skärgor i blodet. Hvad åter angår den af dr Nyström re kommenderade kinan såsom preservativ mot kopporna, så torde det vara af intresse att derom äfven höra röster från förra århundradet. Smittkoppympningen eller inskulationen utbredde sig då i Earopas länder; den hade hunnit äfven till oss, Men det synes som om man likväl hade haft en aning om ati ett ännu bättre skyddsmedel kunde upptäckas. Man försökte ju det ena läkemedlet efter det andra såsom preservativ. Man återupptog kamfera, som redan araben Rhazes isfört. Man använde ättikan, hvarigenom Sylvius bade troit sig gå fri från kopporna. Man försökte svafvelsyran, som Sydenham hade sagt vara ett verkligt specificum här vid lag. Man rekommenderade kräksali, som bland andra fördelar ansägs hafva äfven den att qvarhålla kopputslaget på hudytan, så att det ej slogein. Man drack tjärvatten, som biskop Berkley lotordat, och som äfven vår Rosenstein tillrådde; men vi må märka, att Rosenstein tillika säger, att det är obehagligt att hålla på dermed i längden, hvarför dat är bättre att anlita den dessutom långtsäkrare smittkoppympningena. (När han säger så om tjärvattnet, hvad skulle han då icke hafva sagt om karbolsyran!) Slutligen kom, efter långt bagruadande, Casimir Medicus, den eftertänksamrme och muntre doktorn, såsom Rosenstein kallar honom, till detresultat, att kinan vore ettriktigt utrotningsmedel för kopporna. Detta låter ganska väl, säger Roseastein, Tiden får visa, om förfaronhetsn bestyrker det. Så mycketjag kan se, har Auctor år 1765 ännu ej pröfvat let, utan slater af Theorieoch af methodens fundna nytta i andra inflammationsfebrar, Tiden utvisade också snart nog, att kinan ika litet som andra af blotta teorien dik terade medel höll profvet. Den berömde hannoverske läkaren, dr Zimmermann om-, jalade barn, som, oaktadt de fingo kina, än-. lock angripits af kopporna och dött. 8e l: lan jag hört detta — skref 1770 dr Hirschel : Berlin — har mitt förtroende till kinans ! oreserverande kraft betydligt minskats ; Så lät det redan i förra århnndradet;l1 ch efter bvad nu här i läkaresällskapetnförts, har icke heller vår tids förfaren-! wet funnit skäl att tillägga kinan denva traft. Vår tid är så lycklig att vara i! esittning af det ekyddsmedel, hvars slut-t iga upptäcktårhundraden förberedde; men, ) 1 1 4 f åsom redan Hwasser klagade, glömskan af: coppornas förfärliga härjsingar har gjort nenniskorna likgiltiga för dess anlitande. Vi ha uti vår inledning nämnt några ord m koppornas härjnicgar här och hvar uner föregående århundradet och sanniegsnligt framhållit den fruktan, som under iöjden af den änna pågående farsoten hade ntagit sinnena bog hufvudstadens invånare. Ti beklaga att icka allmänbeten redan på den iden hade tillfälle att få, förutom de till ienne lemnade Underrättelser, inhemta äkaresällskapets enstämmiga bsigt om kyddskoppyepningen jemte den ämnets utredning, som nu har följt och af motståndet lifvit fravikaliad. Liksom för individer, är det örsamhället lugnande, när en bestämd läkare: fvertygelse finaes. Hufvudstadens läkare stå ör öfrigt icke ensamme om sin åsigt om vacinationen, Pen delag helt visstaf Sveriges ieste läkare. Den delas, så har man sagt 83, äfven af utlandets, på få undantag när. !, Betydande utländska namn ha ock under l: äkaresällskspets diskussion blifvit Ååbero . ade till förmån för vaccinationen. Senast ar tyska riket på grund at flere läkare öreningars yttrande antagit en ymplag, som ir vida strängare än vår af 1816 med alla len senares omarbetningar och tillägg. Den ya tyska ymplagen skall ha gällande kraft från den 1:sta instundande April. Dot är möjligt att framtiden kan gifval. 88 ett ännu bättre skyddsmedel mot smittcopporna än vaccinationer, men, innan det ya medlets skyddskraft är fullt ut bevisad, it det både samhällsyvädligt ait försumma let vi redan hafva uti vaccinationen, äfven mm denna icke är absolut skvådande. och