Aftonbladet – 21 september 1874, sida 3

Offenbachare och deras jämlikar i konstnär ligt värde. Hvarför vårdar man den dra matiska scenen med mindre pietst? Aj alla de Shakspoare:dramer, som gifvits på de kungliga teatraine, kan ingen anses fö verklig repertoirpjes mer än Hamlet: Möjligen hålla dock En vintersaga oci ;Mycket väsen för ingenting på att ut veckla sig till sådana, hvilket vi af hjerta önska. Romeo och Julia hvars uppsätt niog visserligen i ett och annat afseende lemnade åtskilligt öfrigt att önska, möttes dock af stort deltagande från publikens sida, men synes det oaktadt redan betrak tas såsom utspelt. Liknande är förhållan: det med Moretos Stolthet mot stolthetsom -gafs endast några få gånger, ehurt mottaget med rätt stort bifall. Är hafvs gått förbi, under hvilka Moliere icke vari representsrad, och inom vårt minne har på kungliga scenen intet försök att gifva Hol berg gjorts, med undantag för det mindre lämpliga experimentet med Jakob von Ty boes med Dahlqvist i hutvudrolen. Åt Blanche är alldeles utesluten från vår na tionalteaters repertoir torde icke heller var: rätt. Åtminstone en af hans komedier Ett resande teatersällskap, skulle vä försvara sin plats på den samma och är väl äfven utan Stjernström, icke omöjlig attgilva Schiilers Fiesco,Göthes sEginont, Byron Sardanapalus? och Öhlenschlägers Värin garne lefde der ett kortare lif än många styc ken, hvilkas upptagande aldrig bort komma fråga. Må man icke öka sina synder i detta ar seende med att nedlägga Runebergs härlig sorgapel citer fem eller sex reprosentationer Vi förutse, ått Man skall möta Oss mec den invändningen att det sistnämnda atyc ket icke går, Såsom san säger, och att fal let varit detsamma med flere bland da a ö8s omnämnda. Deremot vilja vi anmärk: att tiderna, och smaken med dem, något för ändrats ock, äfven om dessa stycken ej är I så hög grad idbringande för kassan, son t. ex. Sardous och BirchPfeiffers, har sty relsen för en nationel konstanstalt andre synpunkter att iakttaga än den rent ekonomi: