Aftonbladet – 19 september 1874, sida 3

ken på den stundande nattens vaka, ty krisen måtte blifva lif eller död, så visste ban att de närmaste timmarna skulle blifva ängestfulla. Jag återkommer om ett par timmar, sade han. Inom denna tid väntar jag inga förändringar, men sedan får ni icke vara allena. Min gamla hushållerska är en förträfflig sjuksköterska, vaksam och härdig; ni måste tillåta mig att skicka henne till er för att Åtminstone vaka denna natt. Ruth tackade honöm, ehuru hon knappt tycktes fatta meningen af hans ord. Sedan hon sakta tillslutit dörren efter Cameron, återvände hon till sin plats vid sjuksängen, böjde sig ned öfver sin syster, som under dof klagan kastade sig af och an, och Ruth kysste med vördnadsfall ömhet de blodsprängda ögonen, de färglösa läpparne,. de feberheta tinningarna. Hon sjönk ned på sina knän, tog en af de aftärda, brännheta händerna i sin friska, svala hand, nedböjde sitt ansigte öfver den och bad om styrka för sig, om lindring i plågorna för henne. Efter slntad bön uppsteg Ruth ej genast, utan sökte, ännu knäböjande, att samla sina tankar, att meddela sig med sitt eget hjerta och vinna lugn; men hon kande icke tänka; hon kunde endast känna, och detta med en styrka, som grep hela hennes varelse med den djupasta ångest. Hon bjöd till att hoppas, attimin. net återkalla de heliga lärdomar, Skriften gifvit henne och hvilka den egna erfarenheten befäst i hennes hjerta. Ruth tänkte på den slutna graf, vid hvilken Jesus grät; hon tänkte på de tvenne systrar, hvilkas tro var starkare än döden. Men hvad var deras sorg emot hennes? Tvä voro åtminstone ännu qvar för att trösta hvarandra; men om nu Miriam gick bort, skulle Ruth stå ensam, alldeles ensam i verlden! Min