Aftonbladet – 18 september 1874, sida 3

kloral, eter, kurare eller genom afskärnin af de till i fråga varande muskelgrupper gå ende rörelse-nerver. Stora doser döda nästan ögonblickligen, och befinnes hjertat ha stannat i diastole.) Vanligen är död af karbolsyra, i likhet med den af stryknin, orsakad af tillintetgörande af ryggmärgens excitometoriska förmåga. Omsider blifva konvulsionerna mindre häftiga, andhemtningen och hjertslaget förlora i styrka, blodtrycket sjunker snart på noll, hvarpå döden följer. — — —-— — — Af detanförda framgår, att vid karbolsyrans bruk, i synnerhet invärtes, försigtighet är af nöden. Såsom bekant är, har man sett karbolsyran, använd på stora sårytor, någon gång i följd af absorption orsaka njurlidande. Detta medel torde derför i populära skrifter väl icke böra rekommenderas åt den stora allmänheten annat än till tvättningar på hudytor, hvilkas ytterhud är någorlunda oskadad, i synnerhet om tvättningarna skola göras på större utsträckning af huden eller ofta förnyas. Hr Lemchen yttrade: Läkaresällskapet är hrr Key och Retzius mycken tack skyldigt för deras högst utmärkta anförande, hvarigenom de efter mödosamma forskningar kunnat lemna fullt tillfredsställande upplysningar om de i senare åren vid koppornas behandling föreslagna nya medlen och deras verkliga värde. — Uppsatser i medi cinska ämnen, som endast äro beräknade för vetenskapligt bildade läsare, hvilka med behörig kritik bedöma de lösliga uppgifter, som ofta förekomma, äro naturligtvis af mindre skadligt inflytande; helt annorlunda blir förhållandet, när en vetenskapsman framträder med skrifter inför den större allmänheten, som har rätt att vänta att inför densamma af honom ej framläggas uppgifter bygda på lösa hugskott. För att emellertid hrr Keys och Retzii uppsats ej endast må stanna inom läkaresällskapet och blott upptagas i dess förhandlingar, önskar jag, att då frågan om koppornas behandling gjorts till föremål för skriftvexling i tidningarna, allmänheten ock må i denna vigtiga fråga fåividsträcktaste mått del så väl af den lemnade utmärkta utredningen som ock af den diskussion, hvil-Iken inom läkaresällskapet egt rum, för att den må fullständigt kunna inse hvad vetenskapen i denna sak nu erkänner såsom sant och bepröfvadt och ej låta sig dåras at ett skriftställeri, hvars löslighet och förderfligLet man ej nog allvarligt kan framhålla. Hr Ödmansson: Professor Keys särdeles sorgfälliga och fullständiga utredning är i mer än ett hänseende af vigt. Den visar, huru förhastadt och oriktigt dr Nyström gått till väga, då han, stödd på underhaltiga anktoriteter, offentligen påstått sig ega -Inya, kraftigt verksamma botemedel mot kopporna och, hvad mera är, andra preservativmedel mot denna sjukdom än vaccinationen. Äfvenledes gagnar denna utredning I derigenom, att den erfarenhet angående kopI pornas behandling med dessa medel, som på andra håll vunnits, blir noga bekant för vårt lands läkare. Slutligen utgör den en kraftig varning emot att, i synnerhet i te-Irapeutiska frågor, tro allt, som finnes tryckt i tidskrifter. Vaccinationens sak anser jag emellertid hafva blifvit långt mera skadad genom hr Melanders, än genom hr Nyströms uppträdande. Den förre har ej blott utgifvit en skrift, hvaruti han varnar för vaccinationen och framställer den samma som en vigtig Jorsak till menniskoslägtets, såsom hr Melan;Ider förmenar, tilltagande sjuklighet och svaghet, utan han har vid offentliga föredrag i Stockholm, Göteborg, Malmö och sannolikt äfven andra orter framstält dessa sina åsigter. Det är ingen uppbygglig syn, att se en läkare resa omkrinz och genom sina läror uppmana till öfverträdelse af en gällande helsovårdsstadga. Säkerligen kan Idet sättas i fråga, huruvida icke Sundhets kollegii ombudsman hade skäl att anmäla hr Melanders beteende för kollegium, Hr Zanteson yttrade: Ehuru jag föga Ikan hafva att tillägga till den grundliga framställningen om de nya behandlingssätt, som på senare tiden blifvit försökta i smitt. koppor, så vill jag likväl lemna upplysning om det behandlingssätt jag försökt för denna sjukdom under den nuvarande epidemien. Sedan den 7 Febr, hafva 241 personer insjuknat på Kungsholmen; af dessa äro 75 barn under 10 år, hvilka, på endast några få när, alla varit ovaccinerade. Af de insjuknade 241 hafva 74 blifvit remitterade till sjukhus, 155 hafva blifvit behandlade i sina hem och af dessa sistnämda hafva 55 aflidit; 12 äro ännu under behandling. Bland de späda, ovaccinerade barnen har dödligheten varit nästan total, om jag undantager 810 fall, i hvilka kopvporna varit mycket lindriga och öfvergått till helsa utan den ringaste behandling. Alla sjukdomsfallen hafva från början blifvit behandlade med svafvelsyrad kinin. Någon inverkan på förloppet af koppsjukdomen har jag ej sett af denna behandling. Patienter med konfluenta koppor hafva dött, till och med då konfluensen endast intagit någon större yta af kroppen. I allmänhet har dödligheten stått i direkt förhållande till kopp-pustlernas antal. Dock har denna regel modifierats på så sätt, att om kopp pusteln i början varit omgifven af en mörkröd eller lividfärgad areol, eller om större lividfärgade fläckar visat sig vid början af febern, har sjukdomen med ett par undantag fått en dödlig utgång, äfven om kopppustlernas antal icke varit särdeles stort. Efter att ha rekommenderat varma helbad, yttrade hr Z.: Slutligen har jag endast att tillägga, att jag under denna koppepidemi ej sett ett enda vaccineradt barn under 5 år, som fått smittkoppor, äfven då äldre medlemmar legat sjuka af smittkoppor i samma familj. I ett par familjer hafva mödrarna ammat sina tre månader gamla barn, under det de sjelfva varit sjuka af smittkoppor; af barnen bade det ena ännu rufvorna qvar etter vac cinkopporna, då modåren sjuknade, på det andra hade vaccinrufvorna nyss fallit af, men intet af barnen fick smittkoppor. Hr Lilljebjörn: Hr L. ansåg att man var skyldig största tacksamhet åt hrr Key och Retzius, som tydligt och fullständigt ädaga lagt, att det för närvarande icke finnes något annat skyddsmedel mot smittkoppor än vaccinationen, lika litet som man ännu lyckats uppfinna något specifikt läkemedel, egande förmåga att afbryta eller mildra koppsjukdomen. Det under. diskussionen omnämnda förhållandet, att ovaccinerade späda barn kunna få mycket lindriga koppor, hade hr L, varit i älle att iakttaga. Hos flere författare, ; ek före vaccinationens införande, hade hr I. äfven sev. OPRifyet, att lindriga y smittkoppor förekomma örtare inom le den späda barnäldern äg inom andra lefnadsK åldrar. jt Hr Petersson: Om än 4 de at hr Zante-!si son omnämnda fallen de varma baden ver-lte kat välgörande och mildrande på de subjek-d tiva symptomen, torde dock vara svårt attb! af dem tillmäta behandlingen någon afgjord i, kurativ verkan, ty man ger icke sällan, och je derpA har jag under sista veckan haft tvänne ly sebbe I ET RO ER IT ÖORBAIS Ke vetat ER EE I Er nd tar JR I fr KA NA NA dt bt RR mm ING Ute Bh FR BA RR LE nnj Jr AR BR ——— rr —re— DE rr JR IR fr fegt rg rr rr fr Om LO KR rö