Aftonbladet – 18 september 1874, sida 3

I ÄN Winifred in att vänta på sin man med middagen såvida hon ej blifvit tillsagd att göra det, i hvilket fall hon utan ett ord till invändning skalle ha underkastat sig det, Fråga om lif eller död, mumlade Grace harmsen; ja, det lär väl bli det sistnämda för honom åtminstone, om han fortfar på detta vis; ingen hvila, inga ordentliga måltider, ingen vård tar han om sig sjelf och ingen annan vårdar sig heller om honom. Cameron, som på detta vis gick miste om sin middag, sjönk emellertid tillbaka i vagnshörnet med en suck, till hälften af trötthet, till hälften af sviken förhoppning, uppagens Times ur fickan och utbytte laxen emot politik. Här någonstädes tror jag, det måste vara, sir, sade kusken, då de långsamt åkte förbi en rad gamla, oansenliga hus, någonstädes mellan Kensington och Hammersmith, Hvilken nummer var det, sjr? Nummer tre. j Kusken tittade ät båda sidor med en villrådig min. De flesta husen stodo under reparation och de nummer, som voro lemnade på gårdsgrindarna, hade nästan utplånats af tiden, af fakt och af okynniga pojkars förstöringsbegär. Ett par hundar, som ströko omkring på gatan, eller en katt, hvilken tittade fram genom spjälorna på ett staket, voro de enda lefvande varelser, som visade sig på platsed. Kusken visste ej någon råd, men doktorns snabba blick upptäckte en omlindad portklapp och nästan i samma ögonblick syntes en liten tjenstflicka på tröskeln, ifrigt viftande med hand och förkläde. Bor miss Edgestone här? Innan flickan hann svara, kom ett ungt fruntimmer med hastiga och tysta steg nedför trappan,