Aftonbladet – 15 september 1874, sida 3

Jedes mycket svåra fall. Af dessa tillfrisknade två, i ett fall följde döden, — — — Det var ej den utvärtes, utan den invärtes behandlingen och medlets allmänna verkan, som vore hufvudsaken vid denna metod. Vi finna emellertid, att det egentligen blott var ett af Donillards fall, som syntes kunna gifva stöd ät hans stora lofprisande af medlet. Martine!lis hela erfarenhet om i fråga varande medel inskränker sig tiil ett enda fall. Han slutar med attföreslå Monthyonska priset åt Chauffard. Hvilka djerfva för. boppningar Martinelli än trodde sig kunna hysa på grund af sitt enda fall, så föll det honom dock ej in att föreslå karbolsyrans invärtes bruk som skyddsmedel. Audhoni har äfvenledes blott ett enda fall att meddela och detta med lycklig utg. Coindet har likaledes iakttagit ett enda fall; detta var till utseendet mycket svärt, men fick under karbolsyrebehandling en lycklig utgång. Om denne patient är det uppgifvet, att han varit vaccinerad. odefroi hade användt medlet i allt i tre fall af koppor, hvilka dock blott i ett voro konfluerande. Endast detta senare fall kan sålunda komma i betraktande, Besniers erfarenhet syntes till en början äfven gifva stöd åt Chanffard och tals till förmån för karbolsyran. Vi finna att han sedermera ändrade sina åsigter, då hans erfarenhet ökats. Men, säger Besnier, man måste bemärka att på den plats, der jag gör mina iakttagelser, egnas de sjukaden mest omsorgsfulla vård; jag låter hvarje dag tvätta dem med karbolsyrevatten, och efter tvättningen blir den sjuke omsorgsfullt pudrad från hufvud till fot och iklädd fullt rent linne; fönstren i sjukrummen hållas metodiskt öppna, och rökning med enbär förnyas, så snart luften synes förorenad. Dessutom erhålla de sjuka åtminstone buljong och vin från början, och man ger dem föda, så snart de begära den. Till sist vända vi oss bland karbolsyre: behandlingens anhängare till hr Declat, ehuru vi kanske rättast bort börja med honom, då han varit den, som först föreslagit denna bebandling och mycket häftigt utfarit mot dem, som användt och berömt medlet, utan att angifva honom såsom upphofsmarnen till dess bruk mot smittkoppor. Han är den ende af alla de författare vi här nämnt, som fallit på den iden att tro karbolsyran vara verksam ej blott zom kurativmedel, utan äfven, invärtes tagen, såsom skyddsmedel. På ett antal af 18 eller 20 koppsjuka, som han i allt under sista epidemien behandlat, hafva endast 2 dött. En annan auktoritet, som blifvit äberopad såsom en af dem, hvilka mycket användt len nya koppbehandlingen, är Tardieu. Denne är, som bekant, en motståndare till vaccinationen, förmenande att den vid epidemier är utan nytta, hvarför man måste söka efter något annat medel, men detta medel har han, enligt sitt eget medgifvande, ej funnit. I en liten uppsats om karbolsyra i Gazette des Höpitaux 1870 talar han till förmån för behandling af difteri, koppor, kolera m. m. med karbolsyra, men han nämner ej ett ord om att han sjelf ännu användt den mot koppor. Och detta, mine herrar, är den erfarenhet, som skulle giort revolution i koppornas behandling, för så vidt det rör karbolsyrans invärtes användning! Besnier, Chauffard, Martinelli, Douillard voro de auktoriteter, på grund af hvilkas erfarenhet hr Nyström i sin broschyr förkunnade denna revolution inom Sverige; Han har sedermerai Attonbladsartikeln tillagt några andra auktoriteter af dem vi här ofvan omnämnt (Audhoni, Declat, Tardien? Cersoy?), och vi hafva ytterligare förökat listan med Coindet och Godefroi; i allt 10 namn, ett ej ringa antal; men detta hjelper ändock ej upp saken. Låtom oss se till af hvad betydenhet den erfarenhet är, som af de nämnda anktoriteterna framlagts. Besnier har ej lemnat några statistiska uppgifter; han har, såsom vi ofvan visat, redan från början yttrat sig mycket återhållsamt, och såsom vi längra fram skola visa, öfvergaf han snart sjelf karbolsyran alldeles såsom invärtes medel. Af de Mt dr Nyström kberopade 10 läkare, och dem tr Key ökat med 2 namn, ha inalles 12 fall M smittkoppor varit behandlade och deraf 3 haft dödlig utgång. Hvad en så liten och spridd erfarenhet om den ofvanstående bevisar, derom torde land sakkunniga personer föga skiljaktiga neningar kunna råda. MHvarje allvarligt änkande läkare, ja, hvar och en, som eger udrig så liten erfarenhet och förmåga afl tritik, vet hvad man får sluta af några fål enstaka iakttagelser sådana som de ofvanstående; han vet hurn lätt läkaren kan il nskilda fall missledas i bedömandet af del nvända medlens verksamhet, och huru många le omständigheter äro, som kunna besticka lans omdöme, Täkarekonstens historia är yvärr alltför fall af lärdomar i det hän-) ieendet, och ej minst talande är just denj iu oss föreliggande frågan om det invärteal: oruket af karbolsyran mot smittkoppor. : I fall det vore med sanningen öfverens-. tämmande, hvad dr Nyström i sin broschyr ippger, att alla som användt dessa medel kina eller karbolsyra invärtes) och derför redogjort, ej nog kunnat prisa deras utom-) yrdentligt kraftiga verkan, då kunde man. nöjligen hysa hopp om att hafva funnit stt mot smittkopporna verksamt kurativ-) nedel; men huru går det med detta hopp? Turn follständigt blir det ej mördadt, då nan granskar den af hr Nyström i hans) roschyr helt och hället förtegade motsatta rfarenheten,: hvilken han sedermera i Afonbladsartikeln affärdat helt lätt med fölandö förklaring: att dessa medel: (det är vär fråga om alla de olika medel, som afl le 20 anförda auktoriteterna blifvit förorlade) ej alltid visa sig verksamma (hvilcet de, för att antagas af stränge vetenkapsmän, borde hafva gjort), är visst sant, nen torde den ringare framgång dermed, iom ett par läkare erfarit, häfva berott). å felaktig behandling, kanske ock på olämp-. iga koppsjukhus, der giftet ej kunnat päl rund af bristfällig ventilation etc. tillbörigen aflägsnas. Det vore sålunda endast tt par läkare, som ej haft framgång vidl. mvändandet af alla de medel, som reprejeprterag af de anförda 20 namnen. Ja, vore let så, då vore det nog ännu rätt väl betäldt; men hard står väl ofvannämnda för clariog samman med verkliga förbållandet? Låtom oss då först se till hvad erfaren eten ytterligare lärt oss om behandlingen ned karbolsyran. Redan i Gagette hehågmadalre för den 6 Maj 1870 finna vi referenten (4. D,)