Aftonbladet – 14 september 1874, sida 3

Öneribus at 1280, af hvilken kandling man finner, att slottet redan på den tiden måste ba egt en ganska betydlig besättning. År 1310 erhöllo, som bekant, genom freden i Helsingborg konung Birgers bröder, hertigarne Erik och Valdemar, Öland och Borgholm, som de gemensamt styrde, intill dess de ljöto döden genom det skändliga brodermordet i Nyköping i början af 1318. Hertig Valdemars efterlemnade gemål, hertiginnan Ingeborg, en prinsessa från Norge, bofäste sig emellertid under hela sin återstå ende lifstid på det gamla slottet, under namn af hertiginna af Öland. Hennes död inträffade 1357, och vid en skiljedom mellan konung Magnus och hans son, konung Erik, tillerkände sig skiljedomarena, hertig Albrekt af Mecklenburg och hertig Adolf af Holstein, såsom ersättning för sitt besvär all hertiginnan Ingeborgs på Borgholm efterlemnade qvarlåtenskap, som vid hennes död der befans, jemte den af henne upp: burna ölandsskatten, undantagandes hvad deraf användts till förtäring på slottet och af hertiginnan var förordnadt till testamente och gåfvors, Af detta dokument, liksom af andra handlingar, synes, att hon, ända från sin gemåls död intill sin egen, fortfarande haft Öland och Borgholm med landets räntor sig anslagna. Under hela denna tid kallade hon äfven Öland för sitt land (terra nostra). Från denna tid hade slottet att utstå ett stort antal belägringar och kom hvarje gång i den belägrandes hand dels genom vapenmakt, dels genom kapitulation. Flere gånger pantsattes det äfven. Följden af dessa mänga och stundom tätt på hvarandra föl jande förändringar i eganderätten var na turligen den, att slottet, då det år 1523 åter kom under svenskt välde, hade näetan all deles förfallit. Konung Johan den tredje, som anslagit Öland såsom lifgeding åt sin polska gemål, började visserligen slottsbyggnaden med stor ifver, hvilket arbete sedermera med drift och smak fortsattes af Karl X Gustat och under Tessins ledning. Färdigt hann det emellertid: aldrig blifva, och att det hvad husgeråd beträffar måste hafva varit I ett ganska skralt skick, framgår tydligen deraf att, då Karl Gustaf på sommaren 1651 besökte slottet, han måste i en till rådhusrätten i Kalmar ingifven skrift hemställa, att stadens borgare måtte låna honom. några sängar och sängkläder. denna sin blygsamma begäran erhöll emellertid prinsen följande, troligen oväntade, svar, som står att läsa i Kalmar rådhusrätts protokoll den 2 Juni 1651, att nämligen borgarena icke gerna ville lemna sina sängkläder så långt bort, deremot skulle de gerna efter lägenhet vilja låna och opdråga H. KE. H. och dess hofstat sängkläder, om det vore här i staden. Ett ytterligare och ganska belysande dokument, som styrker den vanvårdnad, för hvilken slottet alltid varit utsatt — denna orsakad af de små penningetillgångar, som funnos att använda för underhåll och reparation, samt de tejder, som alltid utkämpades i dess omedelbara närhet — är ett bref från kanslirådet Linverhjelm, hvilken år 1804 beskrifver det sålunda: En arkad har fordom intagit nedersta delen af slottets ena sida, slutna hvalf bågar de öfriga. Ur denna arkad inträder man, och beklagar vid hvart fjät, dels att byggnaden, så väl börjad, aldrig blef fullt slutad, såsom man ännu tydligt röjer vid slottets östra och södra sidor, dels att den ej underhålles. Borggården utgjorde en jemn fyrkant af 90 alnars längd och bredd, eller 8,100 qvadratalnar; dess byggnad tre våningar. Ingången till forna kungl. rummen har varit i borggårdens ena hörn samt prydd med kolonner och arkitrav af doriska ordningen. Omsorg och ospard kostnad visa vig öfverallt. Så äro tex. trappstegen i slottet till en del af en enda sten, oaktadt deras ansenliga bredd. En trappa upp voro de kungl. rummen och likaledes kyrkan, som ännu är brukbar och stundom brukad, men afklädd sina forna prydnader, I få rum kan man för öfrigt gå. Golf och bjelkar hota med fall, sedan taken förut gifvit vika för luftens verkan. Praktfull och vidsträckt är utsigten. Af det äldsta slottet ses ännu några svaga lemningar vid sidan af det, hvars förfallande vi beklaga. Från sin början obetydliga i storlek och länge öfverlemnade åt förödelsen, ligga de ödmjukt vid foter af de andra, der ändtligen nägra rum på nedra botten blifvit reparerade, för att begagnas vid den klädesfabrik och färgeri. som arrendatorn af Borgholms kungsladu gård inrättat. i Så beskref 1804 kanslirådet Linnerhjelm slottets tillstånd. År 1806 brann det, och det ir väl allom bekant hvilka obestyrkta historier, som med anledning af denna brand kommo ut och gjorde sin rund kring hela landet. At en del troddes de, utan att lenna del af publiken kunde anföra något innat såsom bestyrkande denna tro, än att man hört så berättas; en annan mottog mellertid de kränkande ryktena med mera örsigtighet, under det att endast en ringa lel vågade motsäga dem. Jag är lycklig 108 att kunna vara den förste, som delgif. rer Aftonbladets läsare ett nytt och på orgfälliga forskningar stödt uppslag i denna rrannlaga sak. Uti bokhandeln kommer det irbete, hvilket innefattar redögörelse för lessa förskningar, inom kort att blifva tillsängligt. -Då jag nu, med förbigående af nr del Su att inka mina Mat hnfrnisa blå.