Aftonbladet – 9 september 1874, sida 3

Ack rej! det är icke derför jag tvekar men — jag trodde ej — jag har icke ha! någon aning — om, att ni älskar mig. Älskar er. Detta var en helöny åsig af saken, och Cameron fann nästan, att haj gjort sig skyldig till en förolämpning emo sin unga skydsling, Utan att iovänta nå got svar, fortsatte Winifred efter en minut tystnad: Jag förestälde mig alltid, att ett anbu — ett riktigt personligt giftermålsanbud — pappa emottog flere sådana för mig unde den tid, då jag troddes vara rik — skull vara helt annorlunda, Detta synes mig ni underligt — Och onaturligt, menar ni kanske, till lade Cameron med köld, nästan med sträng het. Det var också blott ett alternativ, son jag erbjöd er, och ni har handlat klokt ut att låta det passera obemärkt, Må vi der för öfvergå till ett annat förslag; vid mir iterkomst till London skall jag tala vid er gammal vän jag har, och väcka hennes in trosse för er, Jag är säker på, att hor skall taga sig er an; kanske kan ni til och med få komma i hennes hus. Hon egel inga barn och skall för min skull ange e1 som en dotter; till dess — Till dess tänker ni lemna mig qvar hor tant Deborah, och då vintern kommer med sina iskalla vindar, skall jag dö. . Jag, son just nu trodde, att ni ville taga mig med i Bod och och gifta er med mig och bli lika g0d och vänlig mot mig, som pappa var det och — och sd 8: Pepp Men nu var det förbi med hennes sjelt beherrskning, och James Cameron kunde, bestört och öfverraskad, icke för sig dölja len fruktansvärda sanningen att miss Mor san grät — verkligen grät, ty de stora ärar, som samlade sig i hennes ögon, rulade ned för hennes kinder och droppade siutligen fram mellan de fina fingrarna, då on satte händerna för sitt ansigte, Detta var en syn, den doktor Cameron med hela sitt stoiska mod ieke kunde uthärda, och wan begagnade sig af all den vältalighet,