Aftonbladet – 9 september 1874, sida 3

sabbatsveckan är ingången och arbetsveckan förbi. Han har arbetati vårt ställe. Hvad kan väl vara mera egnadt än en sådan upp: fattning att undertrycka och förqväfva all ädel sjelfverksamhet, allt högre sedligt sträfvande, all lust till verksamhet för med menniskors bästa och mensklighetens förädling? Helt annorlunda lärde ban, hvilkens namn den inre missionens predikanter ständigt föra på tungan. Man erinre sig hans bergspredikan och särskildt dessa ord: Vaxrer fullkomlige, såsom eder himmelske Fader fullkomlig ärb och Låter elert ljus lysa för menniskorna, att de måga se edra goda gerningar och prisa eder Fader, som är i himmelen, samt Jag säger eder, att utan eder rättfärdighet öfvergår de skriftlärdas och de fariseers, då skolen I icke komma i himmelriket Hvad kan man väl finna i det sammarhanrg, hväri dessa ord stå, eller i något annat yttrande af Jesus3, som gilver stöd för den tolkning, att här talas om en tillräknad rättfärdighet? Man erinrar gig den grund, efter hvilken, enligt honom, menniskorca skola dömas: Det I hafven gjort en af dezsa minsta mina bröder, det hafven I gjort mig, och Hvad I icke hafven gjort en af dessa minsta, det hafven I ock icke gjort mig. Med hvad somhär blifeit sagdt ha vi ingalunda velat påbörda den inre missionen ett medvetet och afsigtligt befordrande af osedlighet och kärlekslöshet i lefvernet; men det är illa nog, att den utbreder ett åskådningssätt, som leder till ringaktning af 8edligheten och menniskokärleken, och som i sina yttersta konseqvenser måste qväfva i dess brodd hvarje ädelt menskligt sträfvande. Detta den nyevaängeliska riktningens lagfiendtliga skaplynne har sin grund uti och står i det närmaste samband med dess. grunåfalska uppfattning åf tron, af frälsniogen och saligheten. Till en granskning af dess åsigter rörande deasa ämnen, för så vidt de framträda uti ifrågavarande föredrag, skola vi nu öfvergå.