Aftonbladet – 9 september 1874, sida 3

nerligt nog hade den aldrig fallit bonom in och skulle aldrig gjort det, såvida hon icke hade uttalat dessa obetänksamma och barnsliga ord, HEadast usptagen af enda tanke, den att kunna komma ifrån Skotland och tillbaka till London, satt emellertid Winifred och afvaktade oroligt det svar, som skulle afgöra hennes framtid, föga anande, hura oåterkalleligt afgörande det skulle blifva. Jag fruktar, att ni knappast sjelf besinnar vigten at den begäran, ni framställer, miss Morgan. Det finns endast ett sätt, på hvilket jag skulle kunna föra er till mitt hem, Kan ni ej sjelf tänka er, hvilket det är?Nej, den oskyldiga, frågande blick, som riktades mot Camerons ögon, var tillräckligt svar, Derigenom att ni blir min hustru. Nu förstod hon honom, ty ögonen sänk: tså mot marken, en fin rodnad spred sig på hennes kind; kon drog tillbaka handen, som hvilat på hans arm och lade den öfver sin andra hand i sitt kvä. Hade han skrämt henne? Kände hon sig sårad eller smärtad, eller spelade hon blott den roll af förlägenhet, som vid dylika till fällen är vanlig för unga damer? Bland alla jordiska angelägenheter vore väl shjertats affärer, som de kallas, de, om hvilka JamesCameron hade minsta erfarenhet, och han visste knappt hvad han skulle tärkal om hennes tystnad, Synbarligen hade hans sista förelag mottagits red lika ringa bifall som de båda föregående. Dennatanke ingaf honom--en känsla af välbehag, men ändock var hang belägenhet besvärande. Jag fraktar, avt jag gjort er miesnöjd,! sade han slutligen. Hon besvarade hans fråga med en annan: : Är-det verkligen er önskan att gifta er! med mig? Det är min öuakan att gilva er rättig.. het till mitt boskyda och mitt hem. Hyserl vi fruktan för att anförtro er framtid imina l: händer? ;