Aftonbladet – 9 september 1874, sida 2

denna regerings intressen och glömma len försigtighet, hvilken äfven den dåjerfraste borde iakttaga, till den grad att hon nstallerar en af sina agenter vid franska svängen med uppdrag att hålla sträng uppigt på denna gräns. Hvad, kan man fråga, syftas med denna politik? Det sades visserligen vid början af detta politiska fältAg, att det ålåg Tyskland att straffa det nord, som blifvit föröfvadt på en af dess indersåtar. Det sades också, att det Btog sig mensklighetens sak, som blifvit kränkt senom carlisternes krigföringssätt och att lenna tyska sköldupphöjelse mot carlisterne vore den logiska följden af Tysklands kamp ned ultramontanismen, emedan dst i Don Carlos söge en försvarare af påfven snarare ( in en motsiåndare till Serrano. Allt detta sades visserligen, men intet af dessa skäl tyckes nu vara till fylles att förklara och rättfärdiga Tysklands envisa hållning iden spanska frågan. Mordet på kapton Schmidt har blifvit till den grad ogilladt af allmänna meningen i Europa, att Dona Carlos fannit sig föranlåten att rättfärdiga sig derför att ban tillåtit det; och, politiskt taladt, var detta rättfärdigande, vätvingadt en preten dent, som är oätkorlig, den största framgång Tyskland kunde önska sig. Hvad angör omfattandet a? humanitstens sak mot carlistarmens grymheter, bör icke förbises att spaniorerne sjelfve vore de första att protestera imot Tysklands menniskovinliga afsigt, och hvad beträffar ultramontanismens bekämpande i Don Carlos person, vet Tyskland mycket väl att, om någonting kunde förgvaga katolicismens sak, vore det att låta Don Carlos öfvertaga dess försvar. D.tta är så sant, att påfven, ledd af bättre ingifvelser och råd än grefven at Chambord, hittills afhållit sig från att erkänna Doa Carlos genom någon offentlig skrifvelse. Sålunda förklarar intet af dessa skäl till räckligt Tysklands envishet att tjena Spa nien, till en del mot dess vilja. Man kan med skäl säga, att Tysklands förfaringssätt vid gränsen mellan Spanien och Frankrike bevisar, att mordet på kapten Schmidt — utgångspunkten för detta politiska fälttåg — var en af dessa historiska tillfälligheter, hvilka tyckas tima till olycka för en nation, emedan den i verkligheten skapade en förevändning, som ds fyndigaste påhitt icke skulla lyckats åstadkomma. I hvarje fall kryssar erellertid den tyska flottan, till följd af denna händelse i de spanska farvattnen, från hvilka den noggrannt bespejar den spanska kusten, De tyska ombuden fullständiga denna uppsigt i land, skicka rapporter på rapporter till sin regering, genomströfva gränsdepartemonter, mängfaldiga sig på det mest hemlighnotsfulla sätt, och tyckas i någon hemlig bok införa klagomål, som äro ämnade att en dag plötsligen framställas, Det säges vizserligen, att Tyskland blott gändt till gränsen en simpel konsul, som var anställd i en syd fracsk förstad och som hade tillräcklig le dighet att för någon tid kunna lemna sin post; men er korrespondent på gränsen har gjort rättvisa åt denne agents sällsyata förmåga och man vet mycket väl, att furst Bismarck icke åt hvem som höolst skulla ha anförtrott konsulatet i Marseille — en observationspost i södra Frankrike, hvars jord änpn icke blifvit trampad af tyska armöer. Jag delar icke de öfverdrifna och löjliga farhågor, som äro allmänna i Frankrike der man i-ailt hvad Tyskland gör sor en förevändning att å nyo upptaga en kvap past lyktad strid. Folk med sundt omdöme vet, att Tyskland icke skulle vilja lysens till dem, som talade om ett nytt krig, men utsr att dela dessa öfverdrifter är det Europas rit och pligt att fråga, hvad Tysklands politik på gränsen mellan Spanien och Frankrike i verk ligheten afser. Tyskland har utan tvifve rätt och makt att vägra tillfredsställa denus berättigade nyfikenhet, mon då cs: tyske politikens handtlazgaro slagit sig ner pt franskt territorium, tillkommer det Frank rike att fråga sin besegrare hvilka hav: afsigter äro. Det är en känd sak, atv Frankrike icke vill göra det; det vill fort sätta den tillbakadragna politik, som Thieri med fosterländsk resignation började. Frank rike önskar blott att undvika allt sken a oklokhet och lättsinne. Tyskland kan der för, så länge det sjelf behagar, fortsätt: sin oerhörda politik, som består uti at sända agenter till en främmande nation: territorium för att vaka öfver dess hand lingar, ord och tankar och för att utöfv: en tryckning på den politik, som den följe: inom sina egna gränser. Jag erfarjustnu att en tysk matros blifvit tillfångatagen a carlistsrne, som utlemnade honom till d franska myndigheterna. Dessa hafva sänd honom till tyske konsuln i Bayonne. Hva skulle ha händt, om denne matros icke blif vit oskadad utiemnad af Frankrike? Hva: akall följden blifva af de tusentals händelser, som hvarje ögonblick inträffa på e gräns, der allt är fejd, lidelse och list Det finnes intet ställe, der Tyskland kund: sätta verldsfreden i större fara än just hä! genom der estentation, red hvilken de stationerar sisa agenter i dessa trakter.