Aftonbladet – 9 september 1874, sida 2

Den tyska regeringens uppträdande i der spanska frågan har som bekant väckt myc ken oro inom den europeiska pressen. Man har nemligen icke rätt kunnat fatta de motiv, som från tysk sida framhållits för detta uppträdande, och man har icke tvekat att tillskrifva Tyskland den afsigten, att i de spanska angelägenheterna skaffa sig före. vändning för en ny agressiv politik. Onek. ligen gifver också Tysklands hela hållning i denna sak grundade anledningar till en dylik farhåga och det skall under dessa förhållanden blifva ytterst intressant att se utveckligen af den strid, som, enligt tele. grafen, utbrutit mellan carlisterne och ett par af de tyska kanonbåtar, som äro sta tionerade i de spanska farvattnen. Om denna underrättelse verkligen är sann, skall det sannolikt icke stanna vid de tjugufyra bomber, som från de tyska fartygen inkastades i staden Guetaria till vedergällning för de skott, som af carlisterne blifvit från denna stad aflossade mot fartygen. I afvaktan på närmare och tillförlitligare underrättelser om denna strid meddela vi här en artikel, hvilken Times erhållit från sin korrespondent i Paris och hvilken meddelar en särdeles intressant öfverblick öfver Tysklands spanska politik, Denna artikel lyder sålunda: En inflytelserik politiker, som just nu kommit från Tyskland, berättade för några timmar sedan, att då någon frågade hr von Bilow, om det vore sant, att Tyskland förmått spanska regeringen att afträda Porto Rico, blef svaret: Saken är icke så långt avancerad, som man i allmänhet.tror. Utan att tillmäta denna historia en absolut tillförlitlighet, anser jag mig dock böra omnämna den som ett bevis på den oro, hvilken för närvarande är rådande:i den politiska verlden i Europa, Trots alla motsägelser vidhålla dock alla de, som följa den tyska politiken, alla de som under några månader jakttagit dess åtgöranden, den åsigten, att det nit Tyskland utvecklat iden spanska frågan icke är dikteradt af blott menniskovänliga motiv, Detta allmänna misstroende, hvilket sannolikt icke har några skäl för sig, är lätt förklatligt, då man betänker den tyska politikens följder sedan den Slesvig-Holsteinska frågan stäldes på åagordnizgen. Litet hvar erinrar sig dessa följder och man minnez, att den politik som skland sedan dess fullföljt har beröfvat Österrike så väl dess inflytande i Tyskland som dess sista besittningar i Italien, och Frankrike både dess inflytande i verlden och dess herrligaste gränsprovinsor, Det faller sig derför svårt att anse Tysklands politik vara oegennyttig, då man ser åen ställa på dagordningen en sådan fråga som den om Spaniens erkännande, då man ser den åtaga sig Madridregeringens försvar, använda sina dugligaste agenter till försvar