Aftonbladet – 9 september 1874, sida 2

Från Norge hafva vi tvänne smärtsamma dödsbud att omförmäla. Expeditionschefen för medicinalväsendet under inrikesdepsrtementet Chr. Thorvald Kjerulf afled i måndags förmiddag till följd afen sjukdom, som han hade ådragit sig under närvaron förra månaden vid kolerakongrezsen i Wien, Han var född 1823, blef medicins kandidat 1846, tjenstgjorde flere gånger såsom läkare vid sjöexpeditioner samt deltog som dansk mir litärläkare i kriget mot Tyskland 1849; utnämndes till chef för medicinalväsendet 1857 ; samt var en flitig medarbetare i tidskriften Magazin for Lägevidenskaben. Den aflidne var broder till den för några år sedan bortgångne kompositören Halfdan Kjerulf. Teologie studiosus John Klxbo bortryck: tes af döden vid 35 års älder sistl. lördag på Utre i Hardacger, hvarest han under beständig sjaklighot uppehållit sig i ire är, Rikt begäåfvad hade han en gång gifvit stora förhoppningar om ett Btorartadt arbete bland sitt folk. Han har skrifvit en mängd uppsatser — mest öfver nationella ämnen — i tidningar och tidskrifter, bland annat en serie väl skrifna artiklar i Bergens Ti dende öfver A. O. Vinje, gom han nog: samt kände. Hans begåfning var likväl i grunden lyrisk, och han har skrifvit många dikter, som räknas till det bästa i den nor. ska literaturen. På senare tiden har engelska pressen sys: selsatt sig med de upprepade utvisningarna af danske undersåtar ur Slesvig och gär. skildt hafva Pall Mall Gazette och Standard innehållit både telsgrafunderrättelser och korrespondenser från Kjöbeuhavn rörande des sa utvisniogar. Sålunda innehöll den senare tidningen för några dagar sedan en längre korrespondens från Kjöbenhavn, som efter att hafva anfört några af de mest graverande fallen slutar med ungefär följande ord: Jag beder edra läsare en gång för alla komma ihåg att danskarne äro fullkomligt villige att glömma hvad som händt och räcka sin mäktige, ehuru dess värre öfvermodige, granne handen till förlikning, men blott på det enda vilkor, att pragfredens :te 2 icke längre förblifver en död bokstaf, atan att den obestridligt danska delen af Slesvig Btergifves åt moderlandet. Jag lager knappast fel, säger korrespondenten till sist, när jag antager attfurst Bismarck håller Nordslesvig som lockmat för danskarnes ögon och, liksom man lofvar barn ett stycke kaka, när de äro gnälla, lofvar Bismarck gifva Slesvig tillbaka, i fall danskarne, när kriget mellan Tyskland och Frankrike iter igen bryter ut, äro snälla barn och icke ouffa honom i ryggen, då han nästa gång slåss med fransmännen. I sitt fredagsnumner har Standard Bter i sin politiska öfrersigt en häntydning på dessa utvisningar, kom synes lägga i dagen att den ztora en-— pressen uppfattar saken med stort Ulvar. Rörande den från Danmark förut af oss mnämnda Appelska prestvigningen säger ig darska Dagbladet, ehuru några fullt mitentiska upplysningar icke ännu föreligga, ikväl hafva erfarit, att prestvigningen föriggått torsdagen den 20 Augusti i Askov lögskolas sal, i närvaro af 14 prester i imbetsdrägt och flere utan sådan. Ordinaionen verkställdes af pastor Birkedal, de orestklädde prestinännen invigde Appel me lelst händers påliggning, och danska kyrans ritual brusades med blott det undanag, att den latinska psalmen sjöngs på lanska. Då scken blef kyrkostyrelsen beant, affordrads biskopen öfver Ribe stift ögskoleföreståndaren Schröder i Askov en örklaring och, sedan denne gjort en utför ig framställning af saken, har den samma, fter hvad det förljudes, blifvit biskoparne örelagd. Ordinarionen är ju i hvarje hänelse — fortfar tidningen — ett stort brott ot kyrkoformerna, då ordinanten icke är